Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Tredje scenen - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE SCENEN.
Marina ensam.
MARINA,
tankfull.
Gå dit in — varför inte? Men jag har inte lust...
jag har inte återsett honom sedan den dagen, då han
försköt mig... det är nu på andra året. Men nog skulle
jag vilja se, hur han och hans Anisja leva ihop. Dei
säges, att det inte skall vara så bra just emellan dem.
Hon är en rå och ondsint kvinna... Han har nog
kommit ihåg mig mer än en gång, tänker jag... det
var det makliga livet, som lockade honom, och så
övergav han mig. Nå, Gud vare med honom! Jag bär
inte agg till honom. Då var det nog svårt och tungt —
ack, så tungt! Men nu har allt det där blivit bortnött
och glömt... Fast nog skulle jag vilja se honom...
Ser bortåt fonden och varseblir Nikita.
A, där är han! Varför kommer han hit? Skulle
flickorna ha sagt honom... Hur kan han gå ifrån
gästerna på det viset? Jag törs inte stanna här...
FJÄRDE SCENEN.
Marina. Nikita kommer in med sänkt huvud, fäktar med
händerna och muttrar något mellan tänderna.
MARINA.
Vad han ser allvarsam ut!
NIKITA
får se Marina.
Marina! Min älskade vän, Marinusjka! Vad gör
du här?
MARINA.
Jag skulle hämta min gubbe.
28. — Tolstoj, Ivan lljiti’ död. 433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
