Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig såge något för mina ögon mera! Jag steg upp
från bordet och gick ut... bort ifrån alla de andra,
bara för att slippa se dem.
MARINA
närmar sig.
Men vad felas dig då?
NIKITA.
Jo det, att jag inte kan glömma... jag kan inte äta
bort dat, inte dricka bort det och inte sova bort det.
Ah, jag sörjer, jag är så olycklig, Marinusjka! Och
min värsta olycka är, att jag är så ensam och inte har
någon, som kan sörja med mig.
MARINA.
Ingen kan undgå sorg och bekymmer, Nikita, så
länge man lever. Jag har också gråtit bittra tårar, jag,
men till slut gick det över.
NIKITA.
Du talar om den gamla historien... om det som
varit. Ack, kära vän, du har kunnat gråta bort din sorg,
du ... men med mig är det förbi!
MARINA.
Men vad är det då åt dig?
NIKITA.
Det är det, att jag är led vid hela livet... jag är
led vid mig själv. Ack, Marina, du kunde inte
kvarhålla mig, och så störtade du både dig och mig i
elände. Är det väl att leva, detta?
MARINA
lutar sig mot ladudörren och försöker kväva sina snyftningar.
Jag klagar inte över mitt liv, Nikita. Måtte Gud
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
