Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Trettonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKULINA
går ifrån bordet.
Låt mig vara, jag vill inte gifta mig! Det var han,
som tvingade mig... men nu vill jag inte mera!
URJADNIKEN.
Säg om det en gång till, vad du sade!
NIKITA.
Vänta litet, herr urjadnik, låt mig få tala till slut.
AKIM
hänryckt.
Ja, tala, mitt barn, tala... säg allt... det skall lätta
ditt hjärta! Bekänn allt inför Gud, och räds inte för
människor. Gud! Gud! Han är hos dig!
NIKITA.
Jag gav fadern gift, och dottern, henne störtade jag
i elände, jag, min usle hund. Jag hade henne i mitt
våld, och jag tog också livet av hennes barn.
AKULINA.
Det är sanning!
NIKITA.
Nere i källaren, där kvävde jag honom under en
planka. Jag satte mig på den... jag krossade honom...
hans små ben knastrade.
Gråter.
Så grävde jag ner honom i jorden... Jag gjorde
det, jag ensam!
AKULINA.
Han ljuger! Det var jag, som sade åt honom att
göra det.
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
