Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s Mordenglarne såsom kyrkans lydiga tjenare. 157.
oiersloden, tillsade Rockwell dem, att de skulle stanna der
Kort derefter komma niördarne och bado om tillatelse att
få stanna till samman med dem. De trötte männen stil-
de sig nu fräns ina wapen o. s w. och föllo snart i en
djup sömn, ur hwilken twå aldrig mer nppwaknade. Allt
war i ordning för den dfeswulsta planen, och dock höll
en fruktan mördarne tillbaka. De synas hafwa fruktat
sör, att mordet icke kunde utöfwas i fullkomlig hemlighet,
och af detta skäl beslöto de att icke bruka stjutwapen.
Derför öswerföllo de de sofwande med käppar och jern-
bultar. Twå dogo utan att röra sig, men John Aiken
sprang upp lätt sårad och lopp bort i buskfnåret, hwareft
ett skott sträckte honom sanslös till marken. Ofwerften
nådde också busksnåret efter att hafwa fått en kula från
Rockwells reffelbössa, och då han menade, att angreppet
förskref sig ifrån ett röskoarband, begaf han sig strax till
baka till Nephi. Dit kom han i daggryningen och wack-
lade dödsblek, swag och blodig genom stadens gator bort
till biskop Footes, der hans berättelse framkallade en wäl
sörstäld förskräckelse
Mördarebandet hade nu uppsamlat de andra tre och
lastat dem i floden i den tro, att de woro döde. Men
John Aiken kom till lis igen, kröp i land och dolde sig
i stniiskogen, hwarest han hörde följande samtal: «Äro alla
de förbannade hedningarne döda,Roc·k1oell?« — «Ja, alla,
utom en, som packade sig bort«. — Aiken, som trodde,
att de samtalade om honom, låg alldeles stilla, till des;
daniterna hade aflägsnat sig, och begas sig derpä på wäg
under den kalla natten till Nephi. Hwem kan föreställa
sig denne mans känslor? Han war icke längre lik ös-
wersten okunnig om hwilka niördarne woro, och han an-
tog, att han sjelf war den ende undkomne. Han wifzte,
att det war ringa hopp om räddning iNephi, men hroart
skulle han gå? Dä han följande dag efter oerhörda an-
strängningar nådde fram, föll han kraftlös om kull utan-
för den första dörr, till hwilken han kom. Dock syntes
de första ord, han hörde, ingjuta nytt lif hos honom, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
