Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapitlet VII.
"Min kära Kitty, vi måste tänka på att skaffa dig några
nya kläder, för din Londonresa. Naturligtvis vill du väl helst
köpa det mesta der, men du måste åtminstone hafva en ny
resklädning. Jag har sett ett mycket vackert sidentyg som just
skulle passa, och som ej kostar mer än omkring tre riksdaler
alnen."
"Jag reser ej till London, kära tant," svarade Catharina
med låg röst.
"Tänker du ej resa!" utropade Miss Birkby, tittande öf ver
sina glasögon i förvåning. "När Lady Irwin varit här sjelf, och
din Pappa och jag ha antagit bjudningen."
"Jag sade Lady Irwin, att jag ej kunde fara. Jag visste ej
att hon skulle bjuda mig förrän just nu. Edvard har visst
talat derom, men hon har aldrig nämnt det förut."
"Men jag kan inte förstå, h varför du ej vill," fortsatte Miss
Birkby. "Du får aldrig mer ett sådant tillfälle i ditt lif. Du
finge nu se allting och vara med i de bästa sällskaper, utan
något besvär eller möda. Jag är säker på att Lady Irwin ej
kommer att tycka om det. När jag var vid din ålder, brukade jag
gå hvart man bjöd mig. Jag hoppas det ej är emedan du ej vill
lemna din Pappa och mig, ty vi kunna sköta oss sjelfva, som du
vet, och vi kunna ej begära att kunna få behålla dig alltid."
"Jag tror nog att Pappa och tant skulle bli bra ensamma
om jag reste," svarade Catharina långsamt," men det är icke det
enda skälet. Jag tror ej, att det voro nyttigt för mig att fara,
och jag hoppas att I låten mig stanna hemma."
"Naturligtvis, kära barn, vi äro bara alltför glada att få
behålla dig. Jag vet minsann inte hvad vi skulle ta oss till utan
dig i tre månader. Jag är bara ledsen för Lady Irwin."
"Detta är rent för illa," ropade Edvard Irwin, rusande in i
rummet med lågande kinder och ögonen ännu fuktiga af
förtrytelsens tårar. "Tänk bara Miss Birkby, tänk, Mamma säger
att Kitty inte vill följa med !"
"Hon har just sagt mig detsamma, kära Edvard, och jag är
fullkomligt lika förvånad som du."
"Men hon vet inte hvad hon afsäger sig," svarade Edvard
häftigt, "hur kan hon ha någon aning derom, som aldrig varit
utom denna dumma byn i hela sitt lif, och Ni kan inte tänka
Er hvad besvär Pappa och jag haft för att få Mamma att bjuda
henne. Hon är i rysligt dåligt lynne nu och säger, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
