Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppas, att du älskar mig så som jag vill blif va älskad. Och likväl
gör du denna bekännelse med en så sorgsen röst och ett så
hopplöst utseende, att jag ej vågar fröjda mig deröfver. H vilka
skrankor äro der då emellan oss ? Hvilka okända hinder kunna
förvandla denna stund, som skulle vara den ljuf väste i vårt lif
till ett ögonblick af bitterhet och sorg ?"
"Du vet det ! Ack, hvarför bringa mig att upprepa det ?
Jag är en simpel landtflicka utan förmögenhet eller uppfostran.
Du har talanger och en rang, som berättigar dig, att knyta
förbindelse med landets ädlaste familjer ; och en sådan förening
vänta Sir Edvard och Lady Irwin helt naturligt, att du skall
ingå." —
"Och är detta det enda hindret, Kitty?"
"Ja ; men till och med för din skull vill jag ej truga mig
in i din familj. Jag vill ej förtjena förebråelser af dem, som jag
är skyldig tacksamhet och tillgifvenhet."
"Vid himlen, Kitty, du gör min fader och min moder orätt,
om du tror att de skatta rang och rikedom högre än ett sådant
rent och troget hjerta — en sådan odlad själ — som din!
Dessutom, om de vore. blinda för dina förtjenster, tror du ej att de
skulle sätta något värde på min lycka eller göra något afseende
å mina önskningar ? Kasta sådana ovärdiga tankar långt ifrån
dig! Min mor kan visserligen synas nyckfull, hon må vara
opålitlig i småsaker, men hennes egna känslor äro allt för djupa
för att kunna tillåta kenne att riskera bådas vår lycka för en
fördom."
Men Catharina kunde ej tänka så. Oaktadt hennes glädje,
förblef hennes hjerta nedtyngdt af en orolig aning. Hon kände
att Lady Irwin skulle ogilla deras förening, och skuggan af
kommande sorger föll tung och mörk öfver hennes själ.
Frank, ehuru ej fullkomligt fri från samma instinktlika
fruktan, kunde dock ej återhålla glädjen öfver den bekännelse
han lockat ur henne ; han öfverhopade henne med smekord,
begärde förklaring öfver tusende småsaker som oroat honom, och
hörde med hänryckning att de voro lika många tecken af en
medveten kärlek. Sedan framdrog han skäl — ovederläggliga
skäl — för att bevisa henne orimligheten af Lady Irwins
ogillande, tills Catharina, ehuru icke öfvertygad, likväl småningom
bragtes att sympatisera med hans förtjusning; och när de skildes
utanför hennes faders port, skulle det varit svårt att säga
hvilken af de två var den lyckligaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
