Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan se opp. Jag önskar du ville skicka mig någonting af de
gamla templen — ruinerna menar jag. Finch vurmar på ruiner.
Din tillgifne broder
Edvard Irwin.
När detta bref anlände var Frank just på bättringsvägen
efter ett anfall af feber, som klimatet och kanske till en del
ängslan ådragit honom.. Han var följaktligen mycket betryckt
och nedstämd. Hans farhågor hade redan blifvit väckta af
kölden och tvånget i de bref han erhöll från sin mor, och den
klagande ömhet, som stack fram under den konstlade
glädtigheten i Catharinas. Han hade lofvat sin fader att resa. Han
skulle besöka Grekland och delar af Asien, kanhända till och
med intränga i glädjens och smärtans land, det herrliga,
ödelagda Palestina. Han hade ännu endast varit ute trefjerdedels
år, och detta var hans andra sjukdom. Det var tydligt att
Italiens klimat ej var helsosamt för honom. Bilden af henne
han älskade, trånande efter honom och krossad af hans
styfmoders motvilja visade sig för honom i liniga färger. Han såg
henne blekare och magrare, med tårfulla ögon följande askan på
härden och tänkande på honom så långt borta, med hjertat
tyngre för hvar dag, längtande efter ljudet af hans röst. Han
läste de delar af sin broders bref, som rörde henne, om och om
igen. För att vara så tydligt för gossens ögon, måste ået i
sanning vara bra illa. Sjelf var Frank ensam och sorgsen. Det
ljuf va meddelandet af tankar och känslor, hvarvid han alltid
varit van, var afbrutet, och de djupaste rörelserna i hans själ
lågo, outtryckta, en tung börda på hans sinne. Han kände sin
faders öfverseende godhet, och att hans mors inflytande, ehuru
stort, ej var obegränsadt.
Hans längtan till England, sedan den en gång fått insteg,
blef oemotståndlig. Skäl som kunde ursäkta och till och med
rättfärdiga hans skenbara olydnad erbjödo sig af sig sjelf va, och
nästa morgon såg honom redan på hemvägen. En gång på väg
kände hans otålighet inga gränser. Inga jernvägar, inga
ångbåtar voro hastiga nog — och nästan innan ett svar på hans
brors bref hade kunnat anlända stod han sjelf vid sin faders
dörr.
Förvåning var den första rörelse hans oväntade ankomst
väckte — en förvåning, som hos hans fader snart efterträddes
af glädje och tillfredsställelse, hos Lady Irwin deremot af häftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
