Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbittring, under det Edvard knappt kunde återhålla sin
beundran och glädje öfver en beslutsamhet, som så
harmonierade med hans egna önskningar.
Den häftiga sinnesrörelse med hvilken han såg sin son
uttröttad af resan och aftärd af sjukdom, hindrade Sir Edvard
från att märka Lady Irwins okufliga bestörtning. Men Frank,
Ii vars iakttagelse var skärpt af ångesten, läste hennes tysta vrede.
Hans darrande läppar vidrörde knappast den kind hon
mekaniskt räckte honom, och hon kände, att om ej förr, så visste
han dock nu den tanke som doldes i hennes hjerta. Liksom af
öfverenskommelse undveko de hvarandras blickar, ty båda kände
nödvändigheten att taga sig till vara. Men Lady Irwin kände
sig stucken nära nog till vansinne af den gränslösa glädje med
hvilken hans brors återkomst helsades af det barn, för hvars
framgång och lycka han var beredd att sätta i fara lif och själ.
"Helen, du ser blek ut, min älskade," sade Sir Edvard,
sedan den första rörelsen var öfver och han hade tillfälle att tänka
på sin hustru. "Detta galna infall af Frank har skrämt bloden
från dina kinder. Och intet under heller — den tokiga pojken,
att komma tillbaka, utan att underrätta oss med ett enda ord,
och se så utmärglad ut sedan. Din mor började bli ängslig för
din skull Frank, och hade just intalat mig, att det skulle vara
roligt att resa dit ned och se de gamla välbekanta ställena igen,
när du helt hastigt kommer öfver oss på detta sätt. Emellertid
är jag hjertligt glad att se dig igen, och jag har en hemlig aning,
att Kate ej skall blifva det mindre. Hon är icke alldeles så
blomstrande som förr, stackars liten, men din frånvaro tyckes
emellertid ha gjort dig mera ondt än henne."
"Åh, hon blir sig snart lik nu," utropade Edvard, ur stånd
att hålla sig stilla längre. "Jag skall vara uppe i god tid i
morgon och springa dit ned och gifva henne en vink. Hon är
ingen koloss af styrka, och ingen kan veta livad som kunde
hända, om hon finge se dig så hastigt och oväntadt. Hon
kunde taga dig för en pallida imago, istället för en verklig
älskare af kött och blod."
"Jag har ej hört Catharina beklaga sig på något sätt," sade
Lady Irwin, "du skulle ej skrämma din broder onödigtvis,
Edvard."
"O, ja, Kitty blir nog bra nu," sade Sir Edvard, "var ej
ängslig Frank. Kärleken plågar, men han dödar sällan."
"Jag erkänner, att jag till stor del drogs hemåt af ängslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
