- Project Runeberg -  Moder och styfmoder /
52

(1875) [MARC] Author: Charles Dickens
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Galna Tom emot din fars gamle krake på att han inte tänker
skrifva dig till åtminstone på en månad."

"Hafva de haft underrättelser från honom då?" frågade
Kate förvirrad.

"Ja, minsann, ha de så. Han har på det mest påtagliga sätt
påtvingat deras förvånade sinnen den öfvertygelsen, att han har
en stor portion egen vilja, och att han inte tänker låta skicka
sig ur vägen, för att folk skola få det nöjet att pina hans lilla
fästmö. Jag skall säga dig en sak, Kitty, Frank har mycket
mera sinne i sig än jag trodde honom om, och du bör vara stolt
öfver honom. Han har gjort just livad jag sjelf skulle ha gjort."

"Men hvad har han då gjort?" ropade Catharina otåligt.

"Så, du kommer på tråden nu till slut? Vet då, o ljufva
Kitty, att din tillkommande herre och man har visat sig som
en riktig karl, som inte vill bli dragen vid näsan af min vördade
och obegripliga Mamma, och att jag kom hit i dag för att
meddela dig den underrättelsen, att han kom hem i går qvälls till
sina fienders bestörtning och häpnad och till outsäglig glädje
för sin hulde fader, sin hängifne broder och sin rodnande brud.
Men kära Kitty, hur är det fatt ? Söta Kitty, var inte en liten
toka, var så god, söta Kitty!"

Den hastiga underrättelsen om hennes älskades oväntade
återkomst hade i sanning varit för mycket för Catharina,
försvagad som hon var af saknad och lång väntan; hon skulle
hafva fallit, om ej gossen tagit henne i sina armar. Han bar
henne till vägkanten och tänkte springa efter h jelp, då Frank,
hvars otålighet blef honom öfvermäktig, och som gått för att
träffa dem, kom fram till stället. Litet vatten hemtadt från
bäcken i Edvards mössa och stänkt i hennes ansigte hjelpte till
att upplifva Catharina, och åsynen af hennes vän lutad öfver
henne med en blick af den ömmaste oro gjorde det öfriga. Han
tryckte henne i sina armar, och hela det sorgliga förflutna
tycktes försvinna som en dröm, eller endast ihågkommas för att göra
återföreningens lycka dess djupare.

Det var en lång tystnad. Tårarna föllo som ett upplifvande
regn och deras glädje var så högtidlig, att de nästan återhöllo
sin andedrägt, der de stodo hand i hand under den blåa
vårhimlens hvalf.

När den första förtjusningen var öfver, upptäckte
Catharinas forskande ögon spår af lidande i Franks anlete. Hans
ögon, som voro större och klarare än vanligt, voro omgifna af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/morstyfmor/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free