Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är för mången engelsk konstitution, alls ej passade för
honom, och han försummade de försigtighetsmått, som kanske
kunnat bevara hans helsa och vänja honom vid klimatet.
Nu kastade sig febern, som blifvit undertryckt på
hufvudet; den öfveransträngda hjernan nekade att göra sin tjenst,
och hans yrsel var vild och oafbruten; hans hjertas bekymmer
blandade sig utan sammanhang med uppträden från hans
resor; ofta ropade han klagande på sin älskade, som för hans
förvirrade fantasi syntes vara i någon förskräcklig fara; med
häftiga böner och stormande hot sökte han beskydda henne
från en mäktig men onämnd fiende. Hela huset fylldes af be-
störtning. Sir Edvard stod och betraktade hans irrande ögon
med en ångest för tung för tårar. Den stackars Edvard sprang
ut och in utan mål, anklagande sig för den obetänksamma
brådska med hvilken nan gifvit sin broder del af sina
misstankar. Catharina smög sig blek och darrande från prestgården
till slottet efter underrättelser, som hon knappt vågade begära;
hennes tröstlösa anlete och ifriga tårlösa ögon voro icke det
minst svåra att se under dessa tunga och bekymmerfulla
dagar, och Sir Edvard glömde vid hennes åsyn sin egen sorg
och gret öfver det stackars barnet, som sjelf ej hade tårar för
sin bedröfvelse.
Underlig och häftig var striden i Lady Irwins bröst. Det
ögonblick då hennes hjertas käraste önskan skulle uppfyllas
tycktes vara kommet; det lif som stod emellan hennes son
och arfvet sväfvade på grafvens brädd. Agnes försummade
icke att lyckönska henne och med sina mörka blickar låta
förstå att det minsta misstag af en dryck skulle kunna göra
till en visshet hvad som redan var troligt. Lady Irwin
förkastade denna tanke med ovilja, och uppoffrade alla sina
krafter åt den sjukes vård; hon undvek sin förtrognas sällskap,
och om de händelsevis möttes skyndade hon förbi henne, som
om hon varit ett gi«ftigt djur: framför allt vaktade hon
noggrannt ingången till sjukrummet och gaf sjelf alla läkemedel
efter att först hafva underkastat dem den noggrannaste
undersökning.
Hon tycktes känslolös för trötthet. Timma efter
timma, dag efter dag gick hon ut och in i sjukrummet, blek
och tyst, lik en som vandrar i en dröm eller som är rädd att
bryta en förtrollning. Hon talade nästan intet, hvarken till
svar på sin mans tacksamma ömhet, eller på sin sons passio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
