Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"De kunna icke lefva der utan några inkomster." sade Lady
Irwin efter en stunds tystnnad.
"Hvad det angår skulle jag vilja rådfråga dig; ty du vet så
mycket bättre än jag livad som är nödvändigt. Jag tror inte
de kunna behöf va mer än två hundra femtio eller tre hundrade
om året att börja med; ty Frank måste sörja för sig sjelf, och
Kitty har inga öfverdrifna anspråk. Jag förmodar de kunna
bo hos oss, när de komma in till staden."
Lady Irwin gaf intet svar. Hennes man, nedtryckt af
denna olycksbådande tystnad, drog sin stol till elden, rörde om den
och försökte att se obesvärad ut. Men det låg något
oemotståndligen öfverväldigande i Lady Irwins tystnad och i de fortsatta
ehuru ojemna rörelserna af hennes penna. Efter några
ögonblick samlade hon ihop sina rit-saker och tänkte lemna rummet,
då Sir Edvard fattade hennes hand, såg upp i hennes ansigte
med ett försök att småle och sade :
"Kom och sitt ned Helen, och låt oss tala om saken."
"Det kan ej behöfvas tala om livad du redan beslutat,"
svarade hon kallt, lösgörande sin hand och utan ett ord mer eller
en blick lemnade hon rummet.
"Här blir en skön storm," mumlade sir Edvard. "Om He-
len bara visste hvad hon är lik Tisiphone, när hon är så der, så
skulle hon ej vara ond så ofta. Hvem skulle kunnat förutse ett
sådant mottagande af planer, som ställa allt på det klara? O,
qvinna, qvinna hur är du ej full af motsägelser, obegriplig och
oförnuftig!"
Så sägande eller snarare så tänkande tog han sin tillflykt
till sin bok, och lyckades för en stund glömma den husliga
ofriden.
Icke så Lady Irwin. Den brinnande förbittring, som hon
med så mycken ansträngning återhållit, brast ut i häftiga ord
så snart hon nått sitt rum, och kommit ansigte mot ansigte med
Agnes, som sysslade der med några tjenstegöromål.
"Yrka nu på hvad du vill, Agnes, du skall ej finna mig
tvekande. Jag var en dåre, som förkastade dina råd förut, men
hans svaghet gjorde mig barnslig. Nu är det allt öfver, och du
behöfver ej frukta för mig. Jag är föraktad och hållen för
intet af den gosse, som jag räddade ur dödens klor. De hålla
sina rådplägningar; de bestämma hvad de vilja, och när det
är gjordt bjuda de mig att med glädje emottaga
underrättelsen derom, att mitt barn är ingenting i sin faders ögon, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
