Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det ljöd som om man slitit kropp, och själ ifrån hvarandra,
och Lady Irwin rusade in i vild förtviflan.
Ursinnigt rasande och åtföljd af Sir Edvard och hans sod,
som förgäfves sträfvade att hålla henne tillbaka, störtade hon in
idet rum, der det förskräckliga straffet för hennes brott väntade
henne.
Intet under att den syn, som der mötte hennes blickar
mördade hennes förstånd ; ty der låg han, den högsinte gossen i
sin ungdoms skönaste blomma, just vid öfvergången till
mannaåldern, för ännu endast en halftimma sedan så full af glädje
och förhoppningar, död på en kudde vid det öppnade fönstret,
och stormvinden lekte vildt i hans långa lockar.
På bordet stod glaset och der bredvid en afskrift af
verserna, som varit anledningen till hans besök i sin brors rum.
Hans mor trodde, att han gått tidigt till hvila, men han hade
nödvändigt velat sluta sitt poem, och när detta lyckats honom
öfver förväntan hade han tagit det med sig för att läsa upp
det för sin bror, inkommande i hans rum från en
studerkammare, som var gemensam för dem båda. Vinet, som skulle
göra hans brors undergång så mycket vissare, hade frestat
gossen, som var uttröttad af själsansträngning, och han hade
druckit.
Bestörtning och fasa spridde sig i hela huset och byn.
Saken var alltför uppenbar för att kunna döljas. Lady Irwins
förstånd blef förstördt af den rysliga händeisen, och än begret
hon sittbarn, än fordrade hon hämnd på hans mörderska.
Agnes, öfverviildigad af hennes anklagelser, försökte hvarken
undfly eller försvara sig. Med en sällsynt sjelf uppoffring, fann hon
en viss tröst uti sitt elände genom att tillmäta sig hela den
skuld hon delade med sin herskarinna, och kände i sin nesliga
död en gnista af segerfröjd vid tanken på att hon led för den
enda varelse hon älskade.
Sir Edvard, krossad af förlusten af sitt barn och af sin
hustrus brott, ödmjnkade sig vid korsets fot, och lärde i djupet
af sin nöd värdera det Ljus, som om han ej föraktat det, han
åtminstone hittills förbisett. Franks och Kittys bröllop firades
enligt hans önskan när ett år förgått; och de drogo sig undan
till Devonshire, hvarest de i stilla välgörenhet, med ett
brinnande och ödmjukt sinne sökte lefva efter den store Mästarens
föreskrifter, hvars rike vi förvänta.
Slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
