Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning: Liberalismens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnar man i våra dagar någon af Argus’ årgångar
har man emellertid svårt att förstå, huru den kunnat
spela en så stor roll. Ty lättskrifven är den icke. Det var
icke tidningsartiklar, som Argus serverade sina läsare utan
långa afhandlingar, hvilka dessutom ofta atbrötos, innan
ämnet behandlats till slut. Till råga på allt upptaga ofta
noterna lika mycket plats som texten. Men den svenska
publiken var ännu icke bortskämd af för mycken
tidningsläsning, och den bildade publiken — den enda som
vid denna tid låste — studerade med ifver sin Argus.
Tidningen förtjänade äfven detta förtroende, ty den var
saklig och innehållsrik, och under en skroflig yta dolde
sig mycket af värde i dess spalter. Det är Johansson, som
utredt och deducerat (ett af hans älsklingsuttryck)
liberalismens grundsatser, och utan Argus skulle Aftonbladet varit
en omöjlighet.
Ej minst på grund af Argus fick 1823 års riksdag en
stor betydelse för liberalismens utveckling i Sverige.
Allmänheten hade genom händelserna vid 1818 års riksdag
och den grundliga diskussion, hvilken sedan dess kommit
de stående frågorna till del, vunnit i politisk lifaktighet.
Därför följdes händelserna vid 1823 års riksdag med stort
intresse i vida kretsar.
Regeringen väntade äfven på grund af åtskilliga tecken
ett häftigare anlopp från oppositionen och sökte därför
oskadliggöra den af ledarna som ansågs farligast, nämligen
C. A. Anckarswärd. Denne hade i en skrifvelse till
Lif-regementets husarer angående några kasserade
munderings-persedlar kallat några styrelsens åtgärder för riksfördärfliga.
I öfverensstämmelse med den uppfattning, som vid denna
tid böljade göra sig gällande inom regeringen, enligt hvilken
man betraktade anmärkningar mot regeringshandlingar
såsom lastande konungen personligen, yrkade justitiekansleren
lifvets förlust å Anckarswärd. Verkan af detta åtal blef
emellertid annat än regeringen förutsett, i det att rättegången
slutade med frikännande, och Anckarswärd gjorde sitt
inträde vid 1823 års riksdag med martyrglorian kring sitt
hufvud och kunde därefter med ännu större kraft angripa
regeringen. Oppositionen behärskade därför riksdagen. Sin
hufvudstyrka räknade den alltjämt inom riddarhuset, hvarest
den företräddes af män som Schwerin, C. F. Horn, Anckar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
