Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - I. Lars Johan Hierta och Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han på en gammal man, hvilken på hans fråga hvarför han
var arresterad, sade, att han ej visste det, men att man sagt
att han var sjuk. Vid närmare efterfrågan befanns denna
person vara samme torpare från Vermdön, som några år
förut blifvit anklagad för mordet därstädes samt piskad till
bekännelse. Hierta anmälde saken och torparen lössläpptes —
men Hierta fick icke oftare tillträde till fängelserna.
En ny sida af samhällslifvet öppnade sig för honom, då
han lyckades blifva anställd i riddarhuskansliet vid 1823
års riksdag. Här möttes för första gången tre af de män,
hvilka sedan under trettiotalets politiska stridigheter voro de
mest omtalade: Hartmansdorff, Crusenstolpe och Hierta. Den
senare fick nu tillfälle att studera riksdagsmaskineriet, så
nödvändigt för en blifvande tidningsman och från sin
underordnade plats iakttaga de mera framstående personligheterna.
Han medförde från denna riksdag ett intryck, som enligt hvad
han själf säger, blef bestämmande för hela hans lifs senare
riktning. Det var nämligen den stora debatten mellan Karl
August Anckarswärd och Bogislaus von Platen, så omtalad
och berömd i tidens historia, i hvilken hela riddarhuset deltog,
unisont instämmande i Plåtens refräng: »Vi besvärja friherre
Anckarswrärd». »Det är omöjligt att beskrifva den hänförelse
af olika sinnesrörelser, hvarmed jag var vittne till denna
och andra politiska scener», säger han själf senare.
Det talades vid denna tid mycket på riddarhuset i hög
och patetisk anda, under det man slog på förfädernas sköldar,
ofta med verklig vältalighet, men ofta också endast med
braskande fraser. Alltid var det icke som Hierta rycktes
med; han fann i dessa tal äfven näring för sitt satiriska lynne.
Hans första författareskap utgöres af parodier på dessa
hög-trafvande vältalighetsstycken. På riddarhuset satt nämligen
ett gammalt original, majoren och hofjunkaren Rosenschutz,
hufvudman för sin ätt, hvilken stundom fann sig hågad att
äfven framlämna ett memorial, men som författarskapet ej
var hans starka sida, brukade han för detta ändamål
använda den unge riddarhuskanslistens hjälp. Hierta var icke
sen att begagna tillfället till en ohejdad, men verkligt rolig
drift med den gamle. På så sätt uppstodo de »Rosenschutzska
memorialen», hvilka troligen icke alla upplästes på
riddarhuset, men som Hierta tryckte i Conservationsbladet, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
