Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - I. Lars Johan Hierta och Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aftonbladet påminde därom, att inom ett år fyra eller fem dylika
åtal riktats mot personer af underklassen, hvilkas
»missfirman-de yttranden torde böra sättas mera på oförståndets än på
illviljans räkning». Denna gång nedlades äfven åtalet, sedan
bonden förklarat, att de inrapporterade vanvördiga orden
gällt korna och icke kongen.
Det var emellertid först sedan två af rabulismens
mest framskjutna personligheter åtalats för
majestätsförbrytelse, som regeringen fann sig föranlåten att glömma sin
tolkning af paragrafen.
År 1834 var Aftonbladet ett i regeringskretsar och den
högre ämbetsmannavärlden mycket illa anskrifvet blad. Dess
verksamhet hade satt spår i riksdagens uppträdande, hvarest
nu äfven borgareståndet var afgjordt oppositionellt. Karl
Johan kallade redan Aftonbladet »/e detestable Aftonblade*, och
under en debatt på riddarhuset angående den ryktbara 72:a
§ hade statsrådet, grefve Mörner, utfarit mot den liberala
pressen och knutit handen mot den läktare, där
tidningsreferenterna sutto. Man ville komma åt Aftonbladet och
hejda dess vidare framfart. Och nu erbjöd visserligen icke
Aftonbladets redaktör men en af dess medarbetare ett
sällsynt tillfälle att statuera ett exempel.
Det var kapten Anders Lindeberg, som blef det första
offret. Vid denna tid var han redan en man uppe i
fyrtio-åren — han var född 1789 — och hade ett ganska omväxlande
lif bakom sig. Såsom nyblifven student hade han deltagit i
finska kriget och därefter gjort fälttågen i Tyskland och Norge.
Efter freden hade han slagit sig på skriftställen, icke utan en
viss framgång, så till vida som han uppmuntrades af Svenska
akademien och till och med 1817 erhållit ett andra pris för
tragedien Blanka. Dessa hans olika vitterhetsförsök voro
emellertid alla skrifna i en förgången tids smak, så att de icke vunno
något större erkännande. Dessutom författade han åtskilliga
politiska broskyrer, redigt och väl skrifna, men sällan
vittnande om större politiskt förstånd; likaledes hade han tidigt
idkat publicistisk verksamhet. Så utgaf han från år 1821
Stockholmsposten. Som han uppbar en pension af
regeringen, ansågs han för »salierad», men var i själfva verket
en uppriktig liberal af en ytterst doktrinär läggning.
Pensionen indrogs äfven slutligen, då Lindeberg uppträdt såsom
författaren af en historisk tablå »Sverige 1809 och 1832». Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
