Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - I. Lars Johan Hierta och Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid icke af Svea hofrått, hvilken dömde honom till
döden. Högsta domstolen fastställde denna dom, men
be-nädade honom till tre års fängelse å fästning.
Men nu inträffade en händelse, som höga vederbörande
icke förutsett. Lindeberg ville icke benådas. Samma dag
som högsta domstolens utslag fallit i målet inlämnade han
till öfverståthållareämbetet en skrifvelse, i hvilken han
förklarade, att det var rättvisa men icke nåd som han begärde.
»Frågan är således endast, när skall jag dö?»
Naturligen hade det aldrig varit regeringens mening att
halshugga Lindeberg. Afsikten var endast att först näpsa
honom men sedan släppa honom. Denna gången var det
emellertid regeringen själf som fick sin läxa. Tills vidare
lät man spelet fortgå. Den 19 september meddelade
Aftonbladet, att en prästman infunnit sig hos fången för att bereda
honom till döden; man hoppades att Lindeberg så småningom
skulle gifva med sig, men modet svek honom icke — han höll
tappert ut. Ändtligen fann man en utväg att slippa halshugga
honom; på 24-årsdagen af Karl Johans landstigning på svensk
jord utfärdades en allmän amnesti för alla politiska eller för
högmålsbrott dömda personer — de utgjorde summa tre
personer. Därmed hade farsen nått sin afslutning. Kanske hade
emellertid ingen handling under hela Karl Johans
regeringstid så mycket skadat honom i den allmänna opinionens ögon,
som denna i pressen och öfver hela landet flitigt diskuterade
rättegång.
Den omedelbara följden af den Lindebergska rättegången
blef en kunglig proposition om ändring i
straffbestämmelserna för majestätsbrott, så att paragraferna skulle blifva
möjliga att tillämpa. Den kungliga propositionen föreslog,
att straffet skulle vara två till tre års fängelse samt ärans
förlust. Denna senare bestämmelse ströks af riksdagen som
i öfrigt antog lagen.
I denna sin nya form kom den att ytterligare tillämpas
på ett sätt, som blef icke mindre kännbart för regeringen,
näm-tigen i den Crusenstolpeska rättegången.
Om Lindebergska målet betecknar början till den så
kallade rabulisttiden (den tid under hvilken striden rasar
häftigast mellan regeringen och oppositionspressen), så utgör
däremot den Crusenstolpeska rättegången själfva afslutningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
