Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - I. Lars Johan Hierta och Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liknar han sig vid Gustaf Vasa, och i detta ögonblick, då
man nästan med våld ville rycka spiran ur hans händer,
påminner han svenska folket, om hvad han uträttat för
detsamma, och visar hvilka framsteg det uppnått under hans
regering. Han erinrar om, huru han emottagit landet, då
det befann sig på undergångens brant och huru hans politik
skänkt det en trettioårig fred och en ny bundsförvandt i
Norge. Han påvisade, huru statsutgifterna kunde bestridas
utan ökade bevillningar och att de skatter, som tyngde
jordbruket, till och med kunde nedsättas. Försvaret hade ökats
och tullinkomsterna fördubblats, under det att afgifterna för
in- och utförsel blifvit nedsatta. Riksgäldskontoret satt inne
med betydliga öfverskott och rikets hela utländska skuld och
större delen af den inhemska var utplånad. Industrien
lämnade i flera viktiga manufakturgrenar mer än fördubblad
tillverkning. Folkökningen befann sig i stigande.
Allt detta var sant och det kan icke nogsamt framhäfvas
att få svenska konungar haft en lyckligare regering. I det
stora och hela hade äfven hans inre politik varit präglad af
klokhet. Folket hade i själfva verket behöft mogna för att
nå upp till de nya ideal, som föresväfvade det. Men utan så
oförskräckta kämpar som Lars Johan Hierta skulle målet
icke heller nåtts: i honom förkroppsligar sig allt, hvad soni
då fanns af företagsamhet och politisk klokhet hos folket.
Konungens tal gjorde emellertid föga intryck på
oppositionen. Ty icke med ett ord hade han vidrört de många
reformer, för hvilka man kämpat sedan åratal utan att komma
dem ett tuppQät närmare. Det gjorde intet intryck, då konungen
beträffande de till honom inlämnade petitionerna om en
representationsförändring yttrade, att »därest Riksens ständer
skulle i grundlagsenlig ordning framlägga förslag i detta
hänseende, skulle dessa af konungen öfvervägas med all den
sorgfällighet, som pröfningen af ett så viktigt ämne
påkallade.» Man visste nämligen, att Karl Johan var en
afgjord motståndare till denna reform. Och det var många
andra reformer som länge stått på dagordningen, reformer
inom förvaltningen, lämpliga författningar rörande handel
och näringar. År 1810 hade ständerna anhållit om
tillsättandet af en kommitté för att utarbeta ett nytt lagverk.
Kommittéen tillsattes — det var Richert, som var själen i
4. — Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
