Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - II. Magnus Jakob Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behärska sig. Vek, känslig och retlig som en kvinna,
längtade han ständigt efter det nya, kunde aldrig uthärda
med samma arbete och dref därför från den ena
sysselsättningen till den andra, från det ena partiet till det motsatta,
tills han slutligen hamnade bland en krets, som han
knappast någonsin ansåg sig jämboren och där han aldrig kunde
finna trefnad, han som ständigt drömde sig bland la haute
volée och som, när han icke längre i verkligheten hade
tillfälle att vandra i hoftrapporna, alltjämt gjorde det i sin
fantasi.
Liberal i djupare mening är han icke. Han intager
en mellanställning mellan gammalt och nytt. Hans kritik
är ofta hvass, men vanligen fångas han för mycket af
tingens yttersidor — han var alltid »dupe af maktens
purpur», af det personliga. Hans positiva reformförslag äro
nästan utan undantag opraktiska, doktrinära och taga icke
tillräckligt hänsyn till den föreliggande situationen, och
samtidigt är han alltför mycket bunden vid det gamla för att
någonsin taga steget tillräckligt långt ut. Trots alla dessa
brister har Crusenstolpe spelat en viss roll och detta redan
genom sin personlighet, genom den romantik som ständigt
strålade omkring honom, och ännu mera genom den pikanta
framställningsform, i hvilken han förstod att kläda sina
tankar. Med hvilken beundran, blandad med tadel, talade ännu
icke generationerna från sextio- och sjuttiotalet om honom.
*
Magnus Jakob Crusenstolpe var född i Jönköping,
hvarest fadern var assessor, år 1795. Till hans tidigaste och
käraste barndomsminnen hörde besöken hos farfadern, och
han sörjde djupt dennes död, hvilken inträffade år 1805.
Den gamle hade ett långt och skiftesrikt lif bakom sig.
Under Adolf Fredrik hade han stått högt i gunst och adlats;
Gustaf den tredje misstänkte honom däremot såsom
frihetsvän och inblandad i de Pechlinska stämplingarne, hvarför
han lät afsätta honom från assessoratet. På sin tid hade
således Magnus Corin (sådant var hans namn före adlandet)
varit ett stycke af en »rabulist», och hans umgänge
har säkerligen icke varit utan inflytande på sonsonens
politiska åskådningssätt. Farfadern berättade mångt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
