Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - II. Magnus Jakob Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket frän frihetstiden och Gustaf den tredjes dagar och
uppmanade den begärligt lyssnande gossen att lägga det på
minnet, »ty,» sade han, »du kan däraf en gång draga nytta».
Så skedde ock ; mer ån en gång under sitt historiskt-politiska
författarskap har Crusenstolpe begagnat sig af farfaderns
berättelser, och han har tecknat honom själf under namnet
Curt i Morianen. Crusenstolpes stora förkärlek för
frihetstiden och 1720 års statsförfattning får säkerligen i icke ringa
mån tillskrifvas farfaderns inflytande.
Crusenstolpe hade den förmånen att, då han tolf år
gammal sändes till en pensionsanstalt i Stockholm, i
amanuensen vid kungliga biblioteket, Carl ödman, finna en
lärare som lifligt intresserade honom för stilistiska öfningar.
Denne uppmanade honom nämligen att på lediga stunder
författa små romaner, och dessa försök utföllo så väl, att
ödman profeterade, att Sverige i Crusenstolpe skulle få en ny
Lafontaine eller Spiess — den tidens mest uppburna
romanförfattare. Sin stilistiska färdighet förvärfvade Crusenstolpe
på så sätt tidigt, men mycket af hans romaneska väsende
stammar väl också från för mycken romanläsning.
1811, sexton år gammal, blef han student i Lund och
efter de förberedande examina kastade han sig med den
energi, som alltid utmärkte honom, öfver sina juridiska
studier och förde för öfrigt det lif, som passade en ung
adelsman i hans ställning. Ty Crusenstolpe tillhörde den lilla
skara af ungdomar, som hade råd att dispensera femhundra
riksdaler riksgäld om året — en på den tiden ej obetydlig
summa. Också bodde han i två rum och umgicks med
gräddan af skånska högadeln; med omsorg har han i sin
dagbok antecknat de brorskålar, hvarmed grefvar och
baroner hedrade honom. Han dansade med deras systrar och
kusiner — och huru han dansade: ingen öfverträffade honom
i de djårfva piruetter som då voro på model; han skref små
sentimentala verser i deras stamböcker och svärmade för
dem eldigt och dock oskuldsfullt, som det då ägnade och
anstod en ung man. Den ena gången är det en Charlotte,
för hvilken hans hjärta recommence å palpiter; en annan
gång kan han anteckna att »mina nöjen under julen voro
så obeskrifliga och min i rikt mått besvarade kärlek till
Brita C. så utom alla gränser, att minnet däraf lefver lika
långe med min varelse äfven utan uppteckning däraf».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
