Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - II. Magnus Jakob Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade fått makt med honom. Konungens gunstling,
excellensen Magnus Brahe, hade lyckats vinna honom genom sitt
förföriska väsen.
Nu böljade en ny tid för Crusenstolpe. Han satt om
aftnarna i konungens enskilda kabinett vid dennes sida på
soffan och utbytte tankar med majestätet. Han hade så
ofta den utmärkelsen att spisa vid konungens bord, att, säger
han själf senare, »jag kan skryta af att där hafva varit som
barn i huset.» Crusenstolpe, så fåfäng, så ärelysten, har
under denna tid drömt drömmar! Han uppfattade sig som
en marquis Posa och ville inverka på konungens politik.
Men Kårl Johan var sannerligen inte den som lät leda sig;
han styrde helst själf sina hästar. I tio år förde han
England och den beskedlige lord Bloomfield, som var hitsänd
för att öfvervaka Sveriges förhållande till Ryssland, bak
ljuset. Allt tyder också på, att Crusenstolpe endast varit
en kunskapare och ett angenämt sällskap för konungen i
dennes ensamhet — han talade förträfflig franska; dessutom
användes han af Brahe såsom mellanhand i åtskilligt
politiskt intrigspel och gjorde nytta på annat sätt. Han utgaf en
kritik af Anckarswärds och Richerts förslag till
representationsreform, hvilken mycket nådigt upptogs på högre ort.
Då nu regeringen behöfde en motvikt i pressen mot det
nya liberala organet, som Hierta förberedde, beslöt
hof-partiet att uppsätta en ny tidning, och till redaktör för
densamma utsågs Crusenstolpe.
Det blef olyckan i hans lif, att han emottog
redaktör-skapet för Fäderneslandet och han fick sedan skäl att ångra,
att han icke gjort gemensam sak med Hierta, fast det är
mer än troligt att han icke heller i Aftonbladet kommit att
spela ledarens roll. Första numret utkom den 1 december 1830
— han var angelägen att komma Hierta i förköpet — och
tidningen höll ut i två och ett halft år, men förde hela tiden
en tynande tillvaro. Ej underligt, ty en sämre skött tidning
har perioden knappast att uppvisa. De första sexton numren
(för år 1830) genomläser man med en viss förväntan, ty man
finner här och där en orginalartikel, ett eller annat uttalande,
som tyckes utlofva någonting, men redan i början af den
nya årgången 1831 är den utan allt intresse såsom politisk
och nyhetstidning. Den är slöare än den samtida Argus,
som dock då befann sig i sin förfallsperiod. Dess nyheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
