- Project Runeberg -  Från Aftonbladet till Röda rummet. Strömningar i svensk litteratur 1830-1879 /
77

(1905) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - V. H. B. Palmær

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heten är det alltid nägot som Palmaer vill åt; det ligger
nästan alltid en moralisk indignation bakom hans komik.
Detta något är antingen rent abstrakt eller också ytterst
personlig. Han skrifver t. ex.:

»Regentema i månen hafva i alla tider satt stort värde på fän, och vid
berättandet af lediga tjänster alltid gifvit dem företrädet. De hafva alltid
resonerat på följande sätt: en ämbetsmans tjänst består däruti, att han
verkställer regentens vilja och realiserar regentens tankar. Händer nu så, att en
ämbetsman själf tänker och själf vill, så händer ock, att han vill och tänker
annorlunda än regenten vill och tänker; emedan gud ej skapat två människor
lika. Men af detta annorlunda följer nödvändigt, att ämbetsmannen mindre
gärna gör sin tjänst, och hvad man ej gärna gör, det gör man illa.
Följaktligen måste en ämbetsman, som själf tänker och själf vill, sköta sitt ämbete
illa. På samma sätt bevisas, att en ämbetsman som hvarken vill eller tänker,
sköter sin tjänst väl. Hvad kan nu väl vara mera rättvist, än att de, som
sköta tjänsterna väl, utnämnas framför andra, som sköta tjänsterna illa?
Således böra lediga tjänster alltid med fän besättas. Quod erat
demon-stranduml

Det är klart, att denna satir är riktad mot Karl Johans
sätt att utnämna sina ämbetsmän, men den är så pass
allmän, att den ungefar passar för alla tider. Med andra ord
Palmser har aldrig som t. ex. Heine (eller senare i Sverige
Strindberg) förmågan att med träffsäker elakhet slå ned på
det individuella lytet, afmåla det så, att alla känna igen det.
Därför blir hans jakt på furstar och tyranner och på
dumheten i längden tämligen enformig.

Dessutom är denna moraliska indignation sällan buren
af något starkare patos. Ofta är det rent personliga utfall
som sätter pennan i hans hand. Så är t. ex. fallet i den lilla
utomordentligt kvicka bibelparodien Yttersta domen i
Kräk-vinkel, där det särskildt år Linköpings biskop och domprost,
som få sitta emellan. Biskopen saknas vid det stora uppropet,
ty han går ännu och letar efter sitt hufvud, hvilket han i
en hast icke lyckats återfinna. Men när Gabriel underrättas
om orsaken till biskopens uteblifvande, så ler han och yttrar:
»den gode Guden har inga orimliga anspråk. Han fordrar
ej, att biskopen skall visa sig med hufvud, emedan han aldrig
gifvit biskopen något sådant. Gack du och tillsåg biskopen,
att komma sådan som han är.» — På liknande sätt afhånas
domprosten. Hin håle, som å ämbetets vägnar infunnit sig
vid yttersta domen, blir emellertid lottlös, eftersom Gud Fader
förklarar kråkvinkelsborna »för får allesamman» och följakt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mortfatrr/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free