Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - V. H. B. Palmær
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen saliga. Domprosten Y hade han dock alldeles säkert
väntat att få. — »Hvarmed skulle titulus pinat honom, om
ni fått honom på er anpart, frågar Palmaer. Hin håle svarar:
»Med att läsa sina egna anföranden till konsistorii
protokoller.» — »O, hvilket sataniskt påfund,» utropade jag.» Hvilken
raffinerad grymhet i uppfinningen af kvall»
Ännu kvickare än denna paskill är Palmaers försvar, då
skriften åtalades; i sin art är det säkerligen en af de
dråp-ligaste prosabitar som finnas på svenskt språk. Skriften
frikändes — regeringen hade i detta ögonblick (det var år 1839)
fått nog af åtal mot tidningspressen.
Palmaers manér är ytterst verkningsfullt och folkligt.
Det var med liknande vapen som Swift mer än en gång
omstämde sin nations tänkesätt. Hade Palmaer haft större
entusiasm och mera energi, skulle han kunnat spela en icke
obetydlig roll och det var icke underligt, att Hierta
engagerade honom. Från mer än en synpunkt fick han
emellertid skäl att ångra det, ty det är från Palmaers Bref till
Svenska Minerva, som Aftonbladets rykte för grofhet i
polemiken egentligen daterar sig.
Medan Geijer under trettiotalet genom sina
historiska studier småningom fördes öfver till liberalismen,
gick Tegnérs utveckling i motsatt riktning. Han som 1817
vid jubelfesten till Luthers minne, uppträdt som förkämpe
för den politiska friheten och om revolutionen, då så
förhatlig, fällt uttrycket: »Jag fruktar dig icke, fast du har blod
på dina händer», fann småningom tidens sträfvanden alltför
småsinta och lumpna. Efter 1825 befann han sig i en kris;
hans ljusa, optimistiska syn på lifvet mörknade. Han blef
Byroniskt bitter i sina vers. Riksdagsarbetet 1828 tröttade
honom, alla dessa små intriger roade honom icke och
praktisk politiker var han icke. Däremot hade han alltid varit
hjältedyrkare; hans ideal hade varit Karl den tolfte och
Napoleon. Med hvilken motvilja måste han nu icke se, huru
den rasande oppositionspressen öfverhöljde den gamle
konungen, som gjort så mycket för landet, med tillvitelser.
Det stora och djupa i tidens strid, som han så skarpt sett
1817, hade Tegnér icke längre blick för.
Gång på gång gaf han uttryck åt sin motvilja mot tidens
nya ande. År 1834 hade Lunds studenter hyllat det liberala
partiets åsikter genoin en demonstration med anledning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
