Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från romantik till realism - I. Utländska strömningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå vi åter vid början af en annan stor utveckling, ytterst
karakteristisk för seklets verklighetstrångtan: skildringen och
analysen af det sjuka sjålslifvet. Hoffmann förbereder Poe,
Dostojewski och naturalismens patologiska studier.
Bakom hela denna rörelse i Tyskland står Hegel, som i
filosofien betecknar samma brytning. Hade i Tiecks och
Schellings systemer subjektivismen och fantastiken firat
verkliga orgier, så får hos Hegel allt åter ett objektivt
utseende. För Hegel år begreppet det centrala, och
världs-prosessen utgöres just af dess olika manifestationer.
Öfverallt förde hans filosofi tillbaka till objektiva värden äfven i
naturfilosofien, fast denna, som bekant, är det svagaste
partiet af hans filosofi. Men ingenstädes framträder denna
tendens mot allmänviljan tydligare än i hans statsfilosofi,
där individen endast år till för staten och rätten gäller högre
än moralen, där det objektiva, det yttre så starkt betonas,
att det inre till och med förbises. I Hegels filosofi finna
vi dessutom redan utvecklingen, seklets största vetenskapliga
tanke, såsom ett ledande grundmotiv, och om också denna teori
hos honom ännu endast är en utveckling i begreppet och från
det högre till det lägre så förer dock många trådar öfver från
Hegel till positivismen och den engelska evolutionsfilosofien.
Som nämndt är det Byron, som inleder hela seklets
återvändande till verkligheten. Han börjar oppositionen.
Han är den Lucifer som går före, och för hvars fackla
mörkret viker undan. Men från en annan synpunkt sedt
förberedes denna romantikens öfvergång till realism väl så
djupt af hans landsman Walter Scott. Och om det lyckades
Byron med sådant mästerskap att framtrolla en ny Orient för
Europa, var det i kraft af en princip, som han funnit hos den
skotska barden. Byron är själf en lärjunge af Walter Scott.
Likaledes stå lakisterna i sina landskapsmålningar under
inflytande af denna nya konstprincip, som man klarare
återfinner hos honom än hos någon annorstädes.
Få författare under det gångna seklet hafva haft alt
glädja sig åt en sådan popularitet som Walter Scott. Hans
romaner voro också något alldeles nytt i sin art: aldrig
förut hade historiska tilldragelser framställts med en så
lefvande åskådlighet. Antingen han skildrade en följd af
scener från korstågens dagar eller Ludvig den elfte i hans
välbefästade slott eller Oliver Cromwell midt i sin tids parti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
