Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från romantik till realism - II. Reaktion mot fosforismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket litteraturen efter 1830 bör ses, år det åtminstone
nödvändigt, att hufvudlinjerna i den föregående periodens
historia stå klara.
Det erbjuder ingen svårighet att besvara denna fråga
efter den öfverblick, som vi redan kastat på de samtida
europeiska strömningar. . Ty äfven i Sverige är det samma
riktningar som göra sig gällande och i samma ordning aflösa
hvarandra. Man går bort från pseudoklassisiteten,
entusiasmeras för Rousseauismen och slår långsamt öfver i realism.
Spelet mellan de olika riktningarna är i stora drag
följande.
Fransk och engelsk litteratur, Pope och Voltaire,
engelska romaner och Rousseau hade i behaglig blandning
inströmmat i Sverige under loppet af sjuttonhundratalet.
Redan omkring 1770—1780 hade man äfven fått ögonen
öppna för den tyska litteraturens företräden, hvilken då med
Schiller och Goethe ilade mot sin höjdpunkt. Thorilds strid
med Kellgren var hos oss det första utslaget af de nya
strömningarna, den första sammanstötningen mellan
pseudoklassisiteten och Rousseauismen. Det har ofta framhållits,
huru redan i Kellgrens, den svenske Boileaus, sista dikter
en ny anda kan spåras, och Franzéns första dikter hälsades
af de invigde som lyrklangen från en ny tid.
Således redan vid Gustafs den tredjes frånfälle, omkring
1792, skulle vi kunnat vänta en direkt om ock långsam öfvergång
från den föråldrade pseudoklassisitetens principer till de nya
idealen, representerade af Rousseau och den tyska
litteraturen. Det skedde emellertid icke, utan af samma skäl som
Rousseauismen Öfverallt hejdades i sitt framryckande af
revolutionen, inträffade äfven i den svenska litteraturen ett
stillastående och tillbakagående. Liksom på kontinenten lade de
politiska förhållandena hinder i vägen för litteraturens
framträngande, och i stället förstärktes under förmyndarregeringen
och Gustaf IV Adolfs styrelse den pseudoklassiska riktningen,
hvilken med sina torra lärodikter behärskade litteraturen
fram till 1809.
Nyromantiken var därför lika nödvändig i Sverige som
i Tyskland. Det var just den som fördref pseudoklassisiteten.
I Sverige liksom i Frankrike upptogs kampen mot
klassi-siteten först efter det nya statsskickets införande. Det är
de tyska idéerna som därvid spela rollen af sprängämne
7. — Mortenaen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
