Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - I. Rousseauisten - II. Nyromantikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skap med nyromantikerna, af hvilka Tieck spåras lite
hvar-städes i hans följande skrifter och med Zacharias Werner, med
hvilken han erbjuder så stora likheter. Under åren 1817
—1818 var han, såsom hans dåvarande discipel,senare
kammarherre Fr. Hisinger, upplyser, en ifrig Svedenborgare. Samtidigt
hade han naturligen upptagit de svenska riktningarna. Han
var en ifrig göt och hvad voro götarna om icke svenska
Rousseauister, hvilka återfunno sina kraftiga, af alla kultur
oberörda naturväsen i sina egna förfäder? Men icke minst är
det Atterbom, med hvilken han åratal framåt var förenad
i vänskap, som varit hans lärare. Man behöfver endast
öppna Amorina för att redan i första scenen finna spår af
mästaren och såsom verskonstnär (Almqvist är, trots mycken
onatur, en betydande sådan) utgår han från Atterbom.
Omkring 1820 är Almqvist fullt genomträngd af alla dessa
nyromantiska idéer — och den förståndsklara, kyliga luft
som från sjuttonhundratalets kultur sväfvat öfver hans
första ynglingadrömmar är för långa tider borta. Kanske
är det först i Manhemsförbundets stadgar — i
beskrif-ningen på det palats, som Almqvist i sin fantasi tillärnat
bröderna — som man påträffar hans nya manér.
Afhand-lingen Om det hela och sagan Guldfågeln i Paradis beteckna
ännu tydligare vägen.
Men det är dock först i Amorina, som han helt
uppenbarar sig för oss som nyromantiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
