Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - II. Nyromantikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amorina var fardig att utkomma 1822, men Almqvists
farbroder, biskopen i Hernösand, fick kännedom om
tryck-ningen och lät inställa densamma. Icke utan skäl ansåg han
nämligen, att dess utgifvande kunde skada Almqvists framgång
på ämbetsmannabanan. Säkert var emellertid detta steg
ödesdigert för Almqvist. Icke strafflöst utslätar en författare ur
sin produktion ett arbete, i hvilket han för första gången
fått fram, hvad som djupast rör sig i hans själ. Om
Almqvist någonsin visat brist på karaktär, så var det, när han
icke satte sig upp emot farbroderns tilltag. Amorina borde
utgifvits. Den hade säkerligen mötts af kritik och förhånats,
men författaren hade också fått tillfälle att ingå i svaromål
och vidare utveckla sina tankar. Samtidigt hade också den
låsande allmänheten förberedts på dessa tankar. När han
däremot senare i slutet af trettiotalet åter öppet framlade
dessa och liknande åsikter, öfverraskade han publiken och icke
ens de intelligentaste förstodo honom. Att Amorina ej utkom
år 1822 var den första stora olyckan i Almqvists lif, och det
är symboliskt, att det redan då var en kyrkans man, som,
om också i djupaste välmening, trädde hindrande i vägen
för hans planer.
Huru djupt denna händelse inverkade på honom,
framgår tillräckligt däraf, att det är först tio år senare, som han
ånyo vågade sig fram för publiken. Synbarligen var det
under den mellanliggande tiden hans afsikt att komma bort
från författarebanan. Han visste ju, att han bar på tankar,
som skulle missförstås.
Det var efter denna tid, »som luften i Stockholm värdt
honom tung att andas». Manhemsförbundet, en afläggare
af det Götiska, i hvilket Almqvist spelat en stor roll,
var upplöst, mormodern, som han högeligen älskade, hade
dött samma år, och med släkten i öfrigt stod han på spänd
fot. Fast han således samma år blifvit ordinarie kanslist
i ecklesiastikexpeditionen, satte han ett länge närdt beslut
i verkställighet, att, äkta Rousseauanskt, lefva natur- och
bondelif i Värmland. 1823 tog han afsked från sin
befattning och slog sig jämte några likasinnade Manhemsbröder,
senare statsrådet Jonas Waern och löjtnanten G. Hazelius,
ned i Värmland 1824. För tusen riksdaler köpte han sig
en liten hemmansdel af Jonas Waerns fader, hvilken han själf
ämnade bruka. Samtidigt ingick han (4 mars 1824) äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
