Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg IV:s skilsmässa från sin gemål, Carolina af Brunswick,
och hvilken upprörde hela Europa.
Sådana voro regensens äktenskapsseder i Frankrike och
förhållandena voro icke bättre vare sig i England eller
Tyskland, i S:t Petersburg eller Stockholm. Gustaf III såg nästan
med oblida ögon en hofdam, som icke hade åtminstone en
älskare. Om man får tro memoirförfattarne tillämpade han
samma fördomsfrihet i sitt eget äktenskap. Det var visst
icke endast i de högsta kretsarne, som dylika erotiska
oregel-bundenheter förekommo, fast de naturligen där antogo de
största proportionerna. Hvad skulle man i våra dagar säga
om en biskop, hvilken hade förbindelser af den art, som
skalden Esaias Tegnér? Det är ju äfven bekant, att Blanche
var oäkta son af en prästman. Friherrinnan Knorring
skildrar i Torparen, huru patronen på godset gör en af
pigorna hafvande och sedan utan att yppa saken bortgifter
henne med en dräng. Dessa exempel utgöra icke undantag
utan belysa de typiska förhållandena. Jämför för öfrigt för
äktenskapssederna tidens romanförfattare: Blanche, Onkel
Adam, friherrinnan Knorring. Där finner man fullt af fall
som visa tillbaka till verkligheten. Öfverallt höll man ytterst
strängt på äktenskapets yttre form, på dess helighet, på dess
oupplöslighet, men i praktiken omfattades det med föga
aktning.
Om i våra dagar kvinnans ställning är långt bättre och
äktenskapet, trots alla ofullkomligheter, står högre, beror detta
icke minst därpå, att man sedan omkring etthundrafemtio
år i alla europeiska litteraturer diskuterar de problem, som
angå kärleken, äktenskapet och äktenskapsbrottet. I stort sedt
har denna litteratur, långt ifrån att, som man ofta förebrår
den, vara osedlig eller samhällsupplösande, förbättrat
kvinnans ställning, ökat hennes fordringar och därmed äfven höjt
äktenskapsmoralen.
Början till denna samhällskritik liksom alla den modärna
tidens rörelser — vi halfva redan mer än en gång haft tillfälle
att se det — är att söka i England och dess borgerliga
litteratur. Redan i Richardssons roman Clarissa finna vi
frågan vidrörd. Clarissa förskjutes af sin familj, emedan
hon icke vill gifta sig med den rike man, som utvalts åt
henne. Hon skändas af den person, hvars skydd hon sökt.
Richardsson varnar också föräldrar för att icke i lifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
