Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka man ifrigt diskuterat i Frankrike ända till 1884, då
lagstiftningen härutinnan förändrades. I närvarande
ögonblick håller hela detta motiv på att försvinna ur litteraturen,
hufvudsakligen emedan skilsmässolagstiftningen Höjt
äkten-skapsmoralen. Och detta förhållande visar ju tydligt innebörden
af hela denna så ofta misskända och missuppfattade litteratur.
En högst viktig insats i denna diskussion gjordes af
socialisterna, af Saint-Simon och Fourier. De betraktade
nämligen hela kvinnofrågan från allmänt social och icke
minst nationalekonomisk synpunkt, icke endast som ett
sentimentalt öfverklassproblem, som de skönlitterära
författarna oftast giort. Därför fingo de också skarpt fram
alla de olägenheter, som utmärkte förhållandet mellan man
och kvinna. Den fattiga kvinnan blef dels icke bortgift,
dels drefs hon af nöden att prostituera sig. Hennes rika
syster var icke lyckligare ställd. Hon hade ingen frihet i
sitt val, fick icke följa sitt tycke, utan det var hemgiften,
som bestämde äktenskapet. De botemedel, som vissa af
Saint-Simons efterföljare föreslogo emot dessa samhällsolyckor,
äro dock föga tillfredsställande. Enfantin gillade både
äktenskapet på lifstid och lösare förbindelser samt förordade
matriarkatet, att således endast modern skulle äga barnet.
Fourier, uppfinnaren af phalanstéresystemet, utvecklade
vidare konsekvent denna teori, då han i det närmaste gjorde
kvinnan gemensam och lät barnen uppfostras af phalanstéren.
Han upphäfde således fullständigt familjen.
Emellertid fingo åtskilliga af dessa åsikter strax ett stort
inflytande, i det att de samtidigt inträngde i skönlitteraturen.
George Sand framhäfver t. ex. just den rika kvinnans hårda
öde, Victor Hugo m. fl. talade varmt för den prostituerade.
Dessa senare författare hafva troligen icke haft någon
annan betydelse för Almqvist än, att han genom deras
exempel uppmanats att bryta sin tystnad. Columbine och
Brefvet till Leonard, i hvilka han kämpar för den prostituerade,
utgöra emellertid paralleller till Dumas’ och Victor Hugos
arbeten. Columbine är vår svenska Kameliadam.
Däremot hafva de socialistiska författarne varit af
grundläggande betydelse för Almqvist. Visserligen upptog han icke
från dem teorien om kvinnans gemenskap — en åsikt, som
står i den skarpaste strid med hela Det går an-läran — men
liksom socialisterna uppfattar han problemet såsom berörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
