Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom kretsen af det vigda; och gör det genom den, icke i sakens egen inre
och högre natur grundade, utan blott till följd af den yttre lagen uppställda
råskillnad emellan rätt och orätt i denna väg, mellan kyskt och okyskt, som
endast består i att vara vigdt eller ovigdt. At hela denna stora afdelning af
ämnet har man i allmänhet lämnat alltför liten uppmärksamhet; den fordrade
för att riktigt utföras, sitt eget kapitel. Ku vidrör jag det allenast i
förbigående, och påminner dig till exempel om det historiska urgamla faktum, att
bordellerna leda sin upprinnelse från de religiösa institutionerna, ofta blifvit
ordentligen inrättade för dessas skull, i närheten af kyrkor och såsom själf
en art kyrkliga hus (detta bör icke förundra dig, då du vet hvad »socia» i
en viss romersk kurialstil under medeltiden betydde; samt att i allmänhet allt
hvad man i teologisk, kyrklig och juridisk mening kallar adulterium
(äfven-som fomicatio o. s. v.) leder så hela sitt upphof ifrån conjugium, att det utan
detta icke skulle vara till; hvaremot det i sig själf orena icke kommer i
någon beräkning, i anseende till denna egenskap, för det adulteriska mera än
för det conjugiala; hvarföre ock ett adulterium, att afsky på rätt grund, icke
hittills blifvit statueradt. Jag vet, att utsikterna åt dessa håll genom sin nyhet
skola förekomma djärfva; de behöfva också historien till sin ledning, på det
att icke osanna beskyllningar måtte begås på någondera sidan. Hvad som
emellertid genast kan inses, är den orättvisa och grymhet, som institutionen
härmed utbreder öfver en så betydlig del af kvinnokönet. Ty, om det rörande
karlame kan sägas, att det beror på hvar och en af dem att fria och blifva
gift, och dymedelst undfly det antingen (celibatoriskt) olyckliga eller
(adul-teriskt, fornicatoriskt) ärelösa, hvarmed institutionen belägger det ovigda lifvet
i världen, så är detta däremot icke att framkasta emot kvinnorna. För mången
af dem står det icke fritt att blifva gift eller icke (äfven till och med om hon
begifver sig till den skändligheten, att kasta sig i armarna på hvem som helst,
för att inkomma på äktenskapets linje). Det kan således du icke sägas vara
hennes fel om hon förblifver ovigd. Men i detta alldeles oförskylda och af
hennes tillgörande icke beroende tillstånd måste hon bekväma sig, antingen
till olyckan (celibatoriskt) att tillbringa ett helt lif, sjukligt till själ och
kropp, med eller utan hemliga (s. k. stumma) laster, dock alltid stridande emot
Guds mening i skapelsen, utan uppfyllelse af ett ibland tillvarelsens
hufvud-ändamål (generationen), och med saknad af den på en gång frommasle,
ljuf-vaste och oskyldigaste glädje (att se sig fortsatt i ett barn: hafva dess kärlek
till tröst och stöd); eller, d andra sidan, till vanäran (adulteriskt,
meretri-ciskt), i fall hon vågar vara något åt det håll, hon — i bättre mening
förstådt — skulle och just borde.»*
Det är med dessa förhållanden i sikte, som han
formulerat sitt eget äktenskapssystem, hvilket kan sammanfattas
på följande sätt: 1) äktenskapet bör endast ingås af kärlek,
icke af yttre skäl, ekonomiska eller uteslutande köttsliga;**
• Europ. missnöjet sid. 25.
** »Grundtanken i Det går an kan kortast uttryckas på följande sätt.
För att sedlighet och lycka (så väl inre som yttre) skall kunna äga rum
i förhållandet emellan man och kvinna, fordras oundgängligen. att hos dem
inbördes måste finnas andlig kärlek till hvarann: en enighetskänsla,
åtminstone så stor, att, om den icke är alldeles fullständig (hvilket emellan tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
