Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2) makarne böra icke bindas genom vigsel för att kunna
skiljas, utan att staten eller tredje person ingriper, om det
skulle visa sig att föreningen vore mindre tillfredsställande;*
3) de böra icke vara ekonomiskt beroende af hvarandra utan
försörja sig själfva. I Det går an hade icke talats om barnet,
men i Det Europeiska missnöjets grunder yttrar han sin
tanke äfven om denna fråga.** 4) Det är modern, som äger och
uppfostrar barnet, hvilket äfven ärfver hennes förmögenhet.
Såsom konstverk betraktadt står novellen Det går an
mycket högt. De båda karaktärerna äro för ändamålet
mästerligt lagda tillrätta. Albert är en klok och praktisk
karl med något sorglöst och ädelt i hela sin uppfattning.
Sara är den rena småborgaremamsellen, tämligen vulgär både
i sin uppfattning och jargon, kallt och småaktigt beräknande;
likvisst är hon en präktig flicka och äger alla de förtjänster,
som åtfölja dessa brister. Hon är redlig, pålitlig, och ur
själar torde vara omöjligt att begära), den dock öfverväger stridigheterna
i lynnet, och en verklig själsöfverstämmelse således, till större eller mindre,
men dock alltid till någon betydlig grad, blir möjlig. Endast härigenom adlas
det fysiska förhållandet mellan könen, emedan detta då icke framträder
en-samt, eller ens öfvervägande materiellt, utan det kroppsliga, ehuru icke
bortovarande, dock nedhålles till att allenast utgöra ett underlag, en fot, en jordisk
bas för makarnes väsenden; men det ideala, religiöst rena, sköna och verkligt
kärleksfulla bildar det öfre och härskande. Endast härigenom kan mannens
och kvinnans sammanlefnad blifva god i sann och oskrymtad mening, såsom
grundad på en himmelsk princip och icke på en blott jordisk. Endast
härigenom bevaras också släktet själf t och dess fortsättning i möjligaste ädelhet;
emedan barnen nästan alltid genom lynne och hälsa bära vittnesbörd om måttet
och beskaffenheten af sina föräldrars kärlek till hvarandra. Detta senare
är ytterst viktigt för staten att behjärta, emedan naturen af dess befolkning
och skaplynnet hos uppkommande generationer bestämma sammhällets framtid.
(Europ. missnöjet sid. 22).
* »Inrättningen (äktenskapet) är i närvarande stund till sin idé sådan
ännu, ehuru under tidernas lopp dess orimlighet, dess materiella riktning och
dess fördärfliga verkan i talrika både psykiska, fysiska och ekonomiska
hänseenden tvungit till inkonsekvenser eller lof till skillnad. Dessa medgifna
lof äro dock för det mesta blott grundade på tillfälligheter och småsaker,
jämfördt med det stora i saken; det, hvarföre skillnad egentligen just borde
få äga rum (brist på tillräcklig själsöfverensstämmelse och andlig hjärtlighet
emellan makarna), betyder inför institutionen så litet, att däråt knappt lämnas
gehör. De tillåtna äktenskapsskillnadsfallen äro dock lika många bevis på,
att institutionen i sin grund längesedan blifvit bruten och erkänner sin
prin-sips omöjlighet. Klart är också, att om man vill utsträcka lofvet för
äktenskapsskillnader sd långt, som till fullo behöfdes, eller, nogare sagdt, inrätta
saken så, att makar alltid finge och borde skiljas, då tillräcklig
öfverens-stämmelse och sann andlig kärlek dem emellan icke gifves (huru den borgerliga
lagen härvid Bkulle stadga rörande förmögenheten, barnens vård o. s. v. skall
jag i det följande omtala); så förvandlas institutionen till Detgåran-teorien.*
*• »Kvinnans och barnets bärgning skall sättas utom beroendet af
mannen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
