Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall utöfva den välgörande verkan, som Almqvist
förutsätter, beror uteslutande på den grad af sedlighet, som
samhället redan äger. I närvarande ögonblick skulle troligen
de flesta föreningar efter det nya systemet blifva lika
tarfliga och olyckliga som efter det gamla. Det är i sista hand
icke institutionerna som skapa känslorna, utan tvärtom
individerna och känslorna, som gifva institutionerna deras karaktär
och värde. Ju lägre kvinnan och kärleken uppfattas i ett
samhälle, desto lägre står också äktenskapet och tvärtom.
Praktiskt torde åtminstone tillsvidare Almqvists teori, liksom
de liknande åsikter vi sett förfaktas i den öfriga europeiska
litteraturen, endast leda till ett modernt civiläktenskap efter
humanitära prciniper, men med vissa återhållande och
reglerande paragrafer för sådana parter, hvilka skulle vilja sänka
äktenskapet under den nivå, som det i närvarande
ögonblick obestridligen intager.
Almqvist stannade emellertid icke vid att angripa
äktenskapet; han löpte under dessa år linan ut och bröt nu öppet
med statskyrkan och den lutherska ortodoxien. Och i Ormuzd
och Ariman underkastade han slutligen hela
samhällsordningen en genomgående kritik.
Vi hafva redan sett, att Almqvists religiösa åsikter aldrig
sammanfallit med statskyrkans och ortodoxiens. Men
hitintills hade han icke angripet dem. Han hade nöjt sig
med att skåda Gud i sitt inre och hålla sin gudstjänst
med honom i ensamheten, utan att bekymra sig om, hvilka
gudar de andra dyrkade. Nu däremot griper han till ordet
och uttalar de tankar, som han länge burit på och
framställer då statskyrkan och teologien som kristendomens
naturliga fiender och uppmanar till uppror mot dem. Redan
i Kapellet, en af hans bästa berättelser, som gifver en ytterst
målande tafla af den fattiga fiskarebefolkningens lif i den
Blekingska skärgården, finna vi denna tankegång klart
framlagd. I den unge sympatiskt tecknade prästen, som är
huf-vudpersonen i denna folklifsskildring, frammanar Almqvist
bilden af en sann Kristi efterföljare, hvilken liksom mästaren
hällre uppsöker de fattiga och bedröfvade än han slår sig
ned vid de rikes bord. Hans olikhet med den vanliga typen
af statskyrkopräst år skarpt framhäfd. Och samma tema
behandlade han äfven i Prästens ställning, där han uppmanar
prästerna att hellre följa sitt samvetes röst än lyda den ed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
