Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecknar realismens genombrott i prosadikten. Han är den
förste, som riktade sina pilar mot statskyrkan och dogmerna,
och Ormus och Ariman innehåller, i sin hvassa kritik af
samhället, tankar som först senare Ibsen uttalat. Å ena
sidan utgör han en omedelbar fortsättning af Thorild och
hans för tidigt afbrutna verksamhet, å den andra förebådar
han åttiotalets revolutionära diktning-
Emellertid må man icke tro, att hans gärning lopp ut i
sanden, äfven om den icke bar omedelbara frukter för
samtiden. Det är visserligen sant, att den tog afstånd från
honom, att han stod för densamma som ett lefvande
frågetecken. Men redan det, att han sysselsatt och intrigerat en
hel tidsålders tankar, har icke varit förgäfves. Rundtikring
i fyrtiotalets litteratur finna vi spåren af Almqvists
verksamhet. Det var han, som inledde tendenslitteraturen — och på
ett sätt, som knappast senare öfverträffats.
Folklifsskild-ringen utgår från honom. I den följande rika
romanlitteraturen finner man ofta inflytanden från honom både i rent
konstnärligt afseende och hvad idéinnehållet beträffar.
Friherrinnan Knorring har skrifvit Torparen med tanke på hans
Det går an-lära; Emilie Flygare-Carlén har kanske skildrat
svärmaren Justus af Carleborg öfver sina minnen af
Almqvist, och säkert är hennes egen människouppfattning i hög
grad bestämd af Almqvists. Och många sådana drag skulle
kunna anföras, hvilka samlade skola visa, att hans
verksamhet varit långt mera omedelbar och kraftig än man vanligen
föreställer sig. Under åttiotalet och senare ansluter sig mer
än ett litterärt fenomen till Almqvists skaldskap.
A andra sidan kan det icke förnekas, att mellan honom
och samtiden låg en gapande klyfta, som icke kunde fyllas.
Sverige hade ännu icke behof af hans tankar. Det fanns
ännu så många andra frågor, som först skulle lösas.
Om samtiden icke följde honom så nära, berodde det
äfven på vissa egenskaper hos honom själf. Äfven en
författare måste vara ett stycke af en fältherre och förstå sig
på taktiken. Det fordrar tid att omstämma en allmänhet,
och författaren måste veta att förbereda densamma och själf
intressera sig, för att hans idéer slå igenom. Almqvist gjorde
knappast detta. Mer än en gång öfvergaf han sitt verk och
flydde, äkta drömmare, då motståndet blef för stort, undan
i öknen. Han var både för mycket känslosvärmare och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
