Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg skref, då han var femton år. Denna dikt var
äfven i sin senare omarbetning endast en hexameteröfning i
Virgilius’ m. fl. stil. Det var först genom studiet af de tyska
hexameterdikterna och Walter Scott, som Runeberg höjde
sig till sedeskildringens nivå. I denna form går dikten ej
längre tillbaka än till år 1826 (han kallade den då Elgjakten),
då den påbörjades med, såsom han själf säger, »varma
minnen åf de ödsligt sköna nejder, de enkelt groft tillhuggna,
men allvarliga och innerliga människor, bland hvilka jag
de tvenne föregående åren lefvat». Sedan Elgjakten
ytterligare omarbetats utkom den 1832 i nio sånger på
hexameter. Titeln var nu Elgskyttarne.
Motivet är synnerligen enkelt. Det utgöres af en
älgjakt, förbunden med en kärlekshistoria, nämligen
hemmansägaren, den raske Mathias’, frieri till torparen Zacharias’
däjeliga dotter Hedda. Dikten slutar med en fäst på
herregården, hvilken varar ända till morgonen, och under hvilken
man firar:
Männens lyckliga jakt och de älskandes raska förlofning.
Men inom denna enkla ram har det lyckats skalden att
samla ett synnerligen rikt innehåll. Det är den finska
allmogens hela inre och yttre lif, som träder oss till mötes
i dessa skildringar icke minst i de såsom episoder inströdda
berättelserna, hvilka gifva bilden fyllighet och rikhaltig
omväxling. Hemmansägarens, torparens och
herregårdstjäna-rens lefnadssätt inom och utom hus, tecknas ända in i
enskildheter, men så att dessa enskildheter icke synas
framdragna för deras egen skull, utan endast för att sätta läsaren
in i situationen. Och beundransvärd är den åskådlighet,
skalden vet att gifva sina skildringar. Man tycker sig med
egna ögon se, hvad han berättar, ja man skulle ur
Elgskyttarne kunna hämta materialet till en fullständig
beskrif-ning på den finske bondens stuga med dess inredning samt
hans dagliga lif därinne. Han visar oss äfven
folkkaraktären i dess olika skiftningar och i de handlande personerna
igenkänna vi representanter för de olika klasserna inom den
finska allmogen; hemmansägaren Mathias, torparen Petrus
och Zacharias, tiggaren Aron och inhyseshjonet Paavo,
hvartill komma kvinnorna, torparhustrun Anna, tjänsteflickan
Hanna och den gamla Rebecka samt slutligen såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
