Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkningsfull motsats de ryska köpmännen med deras helt
andra seder. Samma åskådlighet sträcker sig äfven till
natur-målningarne. Med några få drag står taflan lefvande för
våra ögon såsom i dessa rader:
Men då de kommo på gården och sågo den klarnande himlen,
fallt med stjärnor beströdd och hörde den tindrande drifvan
knarra för fotternas steg och knutarne braka för kölden...
Det är hela det nordiska landskapet på tre rader:
snövintern öfver skog och mark och den gnistrande
stjårne-pellen dåröfver.
Elgskyttarnes utarbetande och offentliggörande infaller
just mellan Lönnrots första publikation af finsk folkpoesi,
Finska Litteratursällskapets stiftande och Kalevalas
utgif-vande. Dikten år själf ett led och kanske det viktigaste
i denna nationella rörelse, som då pågick. Den är en
trogen skildring af det finska folket. Huru mån
Runeberg var att framställningen verkligen skulle vara tillförlitlig,
framgår tillräckligt däraf, att han lät Elias Lönnrot, den
störste dåvarande kännaren af finska förhållanden,
genomläsa densamma för att råtta möjliga misstag i skildringen.
Samtiden anmärkte denna egendomlighet bos dikten, men
förstod icke riktigt meningen därmed. Beskow t. ex.
fram-häfde diktens etnografiska karaktär i satiriskt syfte, då han
spetsigt yttrade, att den ej stod högre än Laestadii Resa i
Lappmarken såsom prosa. »Båda hafva deras utmärkande
förtjänst af en enkel, trogen och vål lokaliserad
naturmålning.» Beskow har alldeles rätt i sitt omdöme, endast det
förringande i hans ord är borta, då numera äfven Laestadii
Resa anses som ett mästerverk. På ett annat sätt uttryckte
friherrinnan Knorring något senare i ett bref till Snellman
ungefar samma tanke: »Besynnerligt nog, att jag tänkte ofta
på Runeberg, då jag skref denna torpareidyll, ty i mitt tycke
år han nästan den ende, som målar folklifvet på landet,
sådant det år — utan öfverdrift och alltför mycket
idealisering.»
Elgskyttarne var något nytt i sin art. Här var utfördt,
hvad Runeberg kämpat för i de polemiska
Morgonblads-artiklarna: Ett nytt stilideal. Det är första gången i svensk
litteratur, som försöket göres att framställa ett ämne, icke i
en abstrakt retorisk stil, men i en realistisk. Jämför man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
