Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt i sin själ upptäcker en känsla, som hittills varit
henne obekant, är mästerligt uttryckt i denna dikt:
O, andra nejders son,
hvi flög du dädan, säg?
O, fågel, långt ifrån,
hvem styrde hit din väg?
Till hjärtat, som var kallt,
säg, hur du lågor bar!
Hur kunde du bli allt
för den, du intet var.
Det ligger nästan något fatalistiskt i det oemotståndliga
och blixtsnabba sätt, hvarpå kärleken i Hanna utkorar de
båda älskade. Om honom få vi icke veta mycket: blott att
han år den unge studenten, att han är god vän med brodern
och son till Hannas faders barndomsvän; liksom i dikten
Hvem styrde hit din våg är han främlingen. Äfven de öfriga
gestalterna i dikten, fast förträffligt behandlade, äro endast
bifigurer: den ypperligt tecknade kommissarien, de båda
tjånarinnorna, brodern, fadern. Ljuset faller helt och samladt
öfver Hannas gestalt. Det berättas att Runeberg fått
uppslaget till dikten, då han bakom blommorna i ett fönster
såg en välformad arm, som med behag kastade sin
skottspole under det väfstolen klappade. Äfven läsaren råkar
omedelbart in under denna förtrollning. Hanna är tecknad
med kärleksfull ömhet men också med aldrig svikande
verklighets troskap:
Men mellertid vid väfven, i hushållskammaren uppställd,
satt hans dotter ännu, den sjuttonåriga Hanna.
Frisk satt flickan och röd som ett smultron, vuxet i skuggan,
fri i sin lediga dräkt att sköta det ljufva bestyret.
Barmen i snören ej spänd, med ett maskfritt hjärta inunder,
vidgades fullt och lyftes af andedräkten i vågor,
här med sin blottade arm hon slängde den rörliga spolen,
men som en spegel klar var ögat och ly6te af glädje.
Egendomligt nog få vi icke veta, hvad intryck hon gör
på främlingen. Han har hört Hanna beskrifvas och
berömmas af brodern och redan på grund häraf gjort sitt val,
innan han anlände till prästgården. Däremot antydes det,
huru kärleken smyger sig öfver Hanna. Typiskt för båda
dessa naturbarn och deras korta kärlekssaga är scenen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
