Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
källan, där de älskades ögon mötas och båda på detta sätt
blifva fullt medvetna om sin kärlek.
Hanna är den typiska, unga skandinaviska flickan, frisk
och glad, landtlig och lite outvecklad, men omedelbart
fängslande. Publiken igenkände henne strax, och det är med
denna dikt som Runebergs stora berömmelse börjar.
Sår-skildt gäller detta i Sverige, hvarest man kanske hade lättare
för att uppfatta denna dikt, som liksom stod närmare
Tegnérs och var ljusare och gladare i tonen än de föregående
dikterna, i hvilka ofta funnits något mörkt och dystert, som
föga behagar Mälarsvensken. I hvaije fall blef dikten en
afgjord succés, och kritiken hade snart icke nog af beröm
för den finske skalden: man erkände honom som en af
fäderneslandets förnämste. Atterbom gjorde honom till
föremål för en dock aldrig afslutad anmälan i Svenska
Litteratursällskapets tidskrift 1838, och följande år uppställde honom
Bernhard Elis Malmström i sin bekanta Eosartikel såsom
ett mönster för de unga. Ungefär samtidigt börjar också
hans inverkan på den svenska dikten, hvilken ännu i denna
dag icke har upphört.
Den tredje af dessa Rnnebergs större hexameterdikter
är Julkvällen (tryckt 1841). Den intager en
mellanställning i hans produktion. Dels utgör den en afslutning
på hexameterdikterna, dels står den som ett förebud till
Fänrikarne.
Motivet är det enklast möjliga: en julafton på
herregården, där allt skulle vara idel glädje, om icke husets svärson
vore borta i kriget och om icke underrättelsen om hans död
eller tillfångatagande just hade ingått. Visserligen släckes
denna sorg, då det visar sig att ryktet talat osanning, i det
att kaptenen plötsligt anländer, frisk och oskadd; men en
viss vemodig stämning dröjer dock kvar öfver dikten på
grund af den gamle Pistols öde; ty hans son har stupat i
kriget.
Julkvällen är en af Runebergs bästa dikter. Berättelsen
framflyter enkelt och naturligt, jämnare än i Elgskyttarne
och med en komposition, som är öfver allt beröm. Tonen
är högtidlig och höjer sig utan ansträngning nästan till det
patetiska i den sista sångens scener, utan att någonsin blifva
onaturlig. Fast icke en enda detalj är utmålad på det helas
bekostnad, är dock den enkla karaktäristiken förunderligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
