Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den gamle veteranen tycker sig se själfva det heliga
fäderneslandet:
. . . men i högre gestalt sig reste den ädle majoren,
fullare svällde hans barm, och hanB blick, förklarad och manlig,
mätte soldaten; han teg, han kände sitt hjärta förstoras.
Finland stod för hans själ, det knlna, hans torftiga, gömda
heliga fädernesland, och den gråa kohorten från Saimens
stränder, hans lefnads fröjd, hans femtioåriga stolthet,
trädde på nytt för hans syn med hans vapenbroder, som fordom
flärdlös, trumpen och lugn, med en järnfast ära i djupet.
Julkvällen påböljades 1839, men färdigskrefs först 1841.
Den betecknar icke något direkt nytt i raden af Runebergs
arbeten, men den vittnar om, huru högt han redan nått.
Den sammanfattar liksom det föregående och förebådar
hans följande fosterländska diktning.
V.
År 1837 lämnade Runeberg Helsingfors och afflyttade
till Borgå, där han utnämnts till rektor i klassiska språk.
Lifvet i den lilla staden med dess enformiga skolplikter
måste hafva förefallit tungt och enformigt i jämförelse med
lifvet i Helsingfors, hvarest Runeberg varit omgifven af all
den intelligens, som han önskade att träda i närmare
beröring med. Och Runeberg älskade ju sällskapslifvet, det
förtroliga samtalet, under hvilket »tankarne flyttade sig från
den ene till den andre såsom Odins korpar från skuldra till
skuldra». Runeberg tröttnade aldrig på ett dylikt idéutbyte
— han och Grot talade en gång fem timmar i sträck, utan
att samtalet afmattades. Alla öfverensstämma däruti, att
Runeberg själf gaf mycket vid dylika tillfällen. Hans syn
på världen var på en gång stor och bred; han bedömde den
med ett klokt förstånd och ett ömt hjärta.
Här i Borgå blef han emellertid så godt som ensam,
och hans lif blir ännu mera stillsamt och enformigt än förut:
skolarbete och diktning under vintrarne, jakt och fiske under
somrarne på Kroknäs, det ena året likt det andra. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
