Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hans sunda förstånd icke svek honom, när han lät
dylika ting falla inom sin betraktelse.
I samma riktning verkade på honom Ossian, med
hvilken han nu förnyade och fördjupade bekantskapen genom
Nils Arfwidssons 1842 utgifna fullständiga öfversättning.
I det stora och hela anknyter sig alla Runebergs arbeten
efter denna tid på ett eller annat sätt till en bok, liksom
hans tidigare dikter hufvudsakligen utgjort beskrifningar och
sugit sin näring ur den omedelbara åskådningen. Men nu
upplefde han intet, och det var böckernas situationer, som
gaf stöd åt hans fantasi.
Härtill kom nu andra inflytanden af olika art. Midt uti
hans ensamhet i Borgå förde Cygnseus 1838 till honom en ung
rysk litteratör, Jakob Grot, hvilken lifligt intresserade sig för
svensk och finsk litteratur och sedan öfversatt Tegnér och
Runeberg. De båda männen funno snart hvarandra; böijan
af deras samtal rörde sig om folkdiktning, ett ämne, som
låg dem båda om hjärtat. Därefter kom man öfverens om,
att Ryssarne borde lära känna finska förhållanden liksom
Finnarne ryska. Och slutligen berättade Grot äfven mycket
om ryska förhållanden och seder och Runeberg gjorde
frågor. Karaktäristiskt är, att han frågade efter Puschkin,
Rysslands Byron, och beklagade, att han icke kände honom.
Det är betecknande, eftersom Byron och hans kärlek till
vilda och primitiva seder och romantiska kärleksäfventyr
vid denna tid berörde besläktade strängar i Runebergs eget
bröst.
Någon tid därefter ankom en fröken Ahlstubbe från
Ryssland, hvarest hon vistats i flera år. Hon berättade for
Runeberg en historia om en slafvinna, som vunnit en furstes
kärlek, och huru båda blifvit skilda åt af furstens moder,
tills slutligen den milda Katarina åter förenat dem.
Det är under intrycket af dessa olika stämningar som
Nadeschda uppstod. Den utkom år 1841 och är ett
romantiskt epos af ungefar samma art som Byron gjort så omtyckt
Öfverallt i Europa. Själfva uppslaget till dikten utgöres af
den ryska sägen, hvilken fröken Ahlstubbe meddelat honom.
Den gaf honom lust att göra »något i Almqvists stil», som
han själf uttryckte sig, och ett af inslagen i dikten utgöres
äfven af ett motiv lånadt från Amorina. Som bekant år
händelsen den, att den lifegna Nadeschda, dufvan, blir före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
