Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gone är det en principtragedi: kamp mellan tvenne furstehus»
af hvilka det enas representant, Eurysakes, Ajax’ son, genom
börden har den högre rätten. Leontes, sonen till inkräk-r
tarén, uppgifver emellertid själf sin rätt. Karaktärsteckningen
år utförd med all den säkerhet, som man är van att finna hos
Runeberg; särskildt framhäfd är motsatsen mellan de båda
pretendenterna: Eurysakes, en rå, bésinningslös nattir, Leontes,
den ädle, men alltför veke.
Emellertid bör icke dramat betraktas såsom uteslutande
efterbildadt antiken.; Riktigast uppfattas det som skrifvet
efter den tyska klassisitetens progratn: Shakespeare och
antiken. Femte aktens sjätte scen, då Leiokritos inför
åskå-darnes ögon nedhugger Leontes, är ingalunda antikt tänkt,
och man erinras under krigsscenerna i denna akt, då
striden närmar sig och aflägsnar sig från scenen, d& ån en
skara flyende, än några af de förnämsta komparserna visa
sig för åskådarna, om det sätt, hvarpå Shakespeare
anordnar dylika scenföljder. Icke heller är det en antik tanke;
som år uttryckt i Leontes’ sista ord:
Säg honom ändtligt ytterst, att mitt hopp står fast
p& vår förening åter, när i Hades natt
ej kungamantelns skimmer bländar mer hans syn;
ty här var det ej hat, men plikt, som skiljde oss.
i ,
Det är synbarligen för att mildra verkan af den följande
scenen, då fadern nedstöter Leontes, hvilken han tror vara
Eurysakes, som Runeberg lagt dessa ord i hans miin, därigenom
spridande försoningens skimmer öfver dramats sista mörka
taflor; men det är ett rent kristligt hopp, som här uttalas,
främmande för antik världsåskådningi
Tydligen har Runeberg haft Hamlet i tankarna under
utformandet af karaktärerna. Leiokritos erbjuder en viss
likhet med kung Claudius; liksom denne har han usurperat
makten och missbrukar den. Leontes erinrar i flere
väsentliga drag om Hamlet. Det är en ädel yngling, som djupt
lider af den orättfärdighetens ande, som råder kring honom,
och liksöm Hamlet ständigt grubblar på sin hämnd, så står
ständigt för Leontes’ ögon tanken på Ajaxsonens återkomst,
då han måste göra orätt till rätt och mot sin egen faders
vilja återgifva honom hans förlorade kronai Denna likhet
mellan de båda prinsarne, hvilka inot siti vilja kömma att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
