Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - IV. Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig min lyra till klagan jag stämt;
hvarför mitt hjärta betunga?
Kan jag ej sjunga om kärlek och skämt,
vill jag långt hellre ej sjunga.
Kärleken lefnadens middag gör säll,
munterhet endast förljufvar dess kväll...
Lefve då skämtet! — i skämtet jag själf!
Dödsängeln susar med vingen;
snart står jag bortom den stygiska älf,
hvad som där väntar, vet ingen.
Detta blott vet jag, och tacksam jag är:
sången och kärleken vänta mig där.
Och märkvärdigt nog — ty skalder bruka just icke
följa de program, som de uppställa — författaren sjöng som
han lofvat. Hvad man än kunde förebrå Wilhelm von Braun,
icke fanns där några sentimentala suckar till en eller annan
abstrakt skönhet i hans dikter, icke heller teorier af den ena
eller andra arten, och hans språk var åtminstone icke
uppskruf-vadt eller affekteradt. Sin kärlek så väl som sin politiska
trosbekännelse — och han var ohjälplig demokrat och rabulistfrö
— uttryckte han rakt på sak. Föröfrigt, politiken sysslade han
icke mycket med. Han sjöng om helt andra saker: om den
lilla Corinna som var mörkrädd, men som informatorn
botade, om killespelets vådor, om tandvärken och brännvinet,
se där en profkarta på de föga högtidliga ämnen, som han
älskade att behandla. Stundom utkastade han en hel liten
tafla, som t. ex. i Barnsölet, hvilken alldeles osökt förde
tanken tillbaka till Fru Lenngren och hennes konst. En
annan gång gick han hyckleriet djärft in på lifvet och sjöng
om »Den dår» och »det där».
Vårt tidehvarf oskuldens är,
och flickorna änglar på jorden.
Allt skapadt de kalla »den där»,
att slippa tvetydiga orden.
Med pennan — ack nej! med »den där»
jag också vill prisa dem här.
Stundom sjunger han ystert, nästan på äkta Bellmanskt
sått, om en eller annan af de gamla bibliska gestalterna, om
huru Simson blef offer för kvinnolist eller huru Rebecka
blef Isaks hustru. Han var icke alltid just fin, stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
