Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - IV. Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
året stanna i Stockholm, utan når han fåstat tillräckligt
långe, försvann han i landsorten, slog sig ned i ensamheten
mellan en kista böcker och skrifbordet och hopskref en eller
annan kalender, under tiden förande en lämplig diet, och
insändande de lustigaste bref till sina vänner i Stockholm.
Det är en verklig Falstaff, som bullrar och skrattar
godmodigt och cyniskt i dessa epistlar.
»Min nedresa gick som den kunde. Saknad, tuppar och kopparslagare
äro p& intet vis angenäma reskamrater. Första natten hvilade jag mina trötta
leder i S. telge, sedan jag först intagit en toddy, som jag dock
olyckligtvis ej fick behålla. Denna otacksamhet af en lymmel till mage, som säkert
kostat mig 10,000 rdr, gjorde mig både rasande och bedröfvad, helst som
det icke var första gängen som jag märkt stark håg för rabnlism hos
be-mälte medlem. Sträckt p& det h&rda lägret, började jag därför allvarligen att
filosofera, och slutföljden af mina betraktelser blef en bestämd föresats att
aldrig mera truga mina välgärningar på en ovärdig. Denna föresats har jag
äfven, vid Gud! troget hållit. Sedan den 19 januari har därför herr
Esto-macus ej f&tt en enda droppa spirituösa. Väl har hans mod nu betydligt lagt
sig och han börjar att dagligen alltmer ödmjuka sig inför sin herre, men jag
glömmer icke så lätt en s& beskaffad oförrätt; och hvarje gäng han ångerfullt
ropar pä bränvin ger jag honom vatten. Gånge sä alla förrädare!»9
När han på detta sätt någon tid (troligen icke allt för
länge!) återhämtat sig i naturens sköte, vände han tillbaka
till hufvudstaden med sitt manuskript och åt under några
veckor sexor med Blanche och Crusenstolpe.
»Ack hvad jag längtar till Stockholm,» heter det i annat bref frän
landsorten, »till dess flickor, punsch, sexor m. m.! — Efter jul kommer jag också
troligen upp, försedd med ett par böcker papper till kostpengar. Då beordras
du strängeligen att möta mig med en rykande halfstopsjamaika vid Hagalund,
Norrbacka eller Stallmästaregården; ty mig törstar jämmerliga här i thessa
vestrogotiska landsändar och jag har intet hopp att blifva lisad, förr än jag
åter anländer till det stolta llion’.»**
Det år emellertid klart, att ett dylikt lif — äfven med
sina hvilopunkter — icke i längden skulle visa sig
fördelaktigt för skaldens hälsa. Hvart han än kom, fanns det
alltid någon, som ville bjuda Wilhelm v. Braun, den glade
skämtaren, på en sexa och en bål. När Braun 1860 dog,
• Han har säkerligen också speglat sig i den engelske broderns ansikte
och någon gång lånat af honom. Kvickheten i det nedan anförda brefvet om
de tiotusen riksdaler, som hans mage kostat honom, påminner osökt om de
ekonomiska beräkningar som den fete riddaren gör öfver Bandolphs näsa. Och
det finnes fler liknande ställen i hans skrifter. Hagbergs öfversättning började
att göra sin verkan.
•• Ahnfelt, A. Crusenstolpe II. Sid. 16 och 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
