Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - V. Carl Vilhelm August Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dylikt tager sig obestridligen ut, men skålen äro icke
alltför bindande. Men därpå såg man mindre.
Strandberg uttryckte som ingen annan de stämningar som rörde
sig i ungdomens bröst. Han tolkade i sin Hymn, allt hvad
svenska folket väntade sig af den »liberale» konung Oscar.
Han sjöng om revanschen mot arffienden: Trumslagaren, som
får höra att neslig fred är sluten, försvinner från trakten:
Men barnen h viska förstulet än,
att stundom trumslagarn g&r igen
och under bron i de djupa vatten
sin trumma stämmer i sommarnatten
och väntar p& att i lågan dal
få höra svenskarnas stridssignal,
för att i spetsen för blåa leder
få slå reveljen med gammal heder.
Efter 1848 har han icke vidare diktat dylika stridssånger.
Hela den stamning, hvilken såväl i Tyskland som i Sverige
framdrifvit denna något abstrakta frihetslyrik, bortsopades af
revolutionen. Det fanns icke längre något egentligt intresse
för politiska stridsfrågor under de närmaste åren. Tiden
slog in på nya banor. För Strandberg lika väl som för
Herwegh hade naturligen socialismen kunnat stå öppen, men
det var ju en rörelse, som ännu icke hade någon
jordmån i Sverige. Strandberg gick en annan väg. Hans
intresse för den aktuella politiken och för opposition försvann;
i tysthet ombildades han under de närmaste åren, under
hvilka han var föga poetiskt produktiv. Visserligen utgaf han
1854 första delen af sina Dikter, men af dessa äro endast
åtta nyskrifna och för öfrigt föga betydande.
Det var väl icke blott tidsstämningen utan äfven
per-sonliga skäl, som åstadkom denna förändring. 1847 hade
han gift sig och lämnat Lund för att bosätta sig i
hufvudstaden. Kampen för brödet lade beslag på hans tid: han
lifnärde sig icke utan svårighet med tidningsarbete.
Hans frihetsträngtan fick under de närmaste åren sitt
utlopp i öfversättningen af Byrons dikter, hvarmed han var
sysselsatt från år 1853 ända fram till 1869. Jämte Hagbergs
öfversättning af Shakespeare äro dessa tolkningar de
mästerligaste, som existera på svenskt språk. Det är till och med
icke för mycket sagdt, att Don Juan på svenska från rent for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
