- Project Runeberg -  Från Aftonbladet till Röda rummet. Strömningar i svensk litteratur 1830-1879 /
233

(1905) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - V. Carl Vilhelm August Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mell synpunkt öfverträffar originalet, ty Byron hade som
bekant den förmågan att stundom kunna skrifva något, som
hvarken var vers eller prosa (fast poesi ändå) En egen ny
diktsamling utgaf han först år 1861, men i denna
framträder tydligt de förändringar, som hans världsåsikt såvål som
hans poetiska form undergått. Huru annorlunda, långt mer
dämpad, var icke tonen, då han 1856 inlade ett ord för
tryckfriheten: Vårt fria ord, än då han 1842 behandlat samma
ämne i Den siste kungen. Äfven revanschetankarna framträda
nu, motiverade på ett fylligare och mognare sätt, t. ex. i
Sveaborg (1855). Den uppbrusande ungdomliga stämningen,
det något för starka ordet, har lämnat rum för en mera
beskådande och besinningsfull stämning. Helst älskar han
nu att fördjupa sig i och beskrifva de stora fosterländska
minnena: Birger Jarl, Vasasång, Riksskymning, en skildring
af Sten Stures sista stunder på Målarens is eller Likbrasan,
scener från Stockholms blodbad, äro vittnesbörd om denna
hans nya smak.

Strandberg hade i all tysthet gått samma väg som tiden.
Fast född retoriker och talare hade han blifvit tvungen att
stämma ned den höga tonen, och från sångare hade han
blifvit betraktare. Att Runeberg på denna väg i viss mån
varit honom en förebild, visar många af denna tids dikter,
kanske icke minst vissa genremålningar, som tillhöra hans
sista år. T. ex. Sista förhöret eller Engelbrekt
Halfvards-son m. fl.

Det ligger något strängt och allvarsfullt öfver hela
Strandbergs diktning liksom öfver mannen själf. Lifvet hade så
länge varit hård strid för honom, att han glömt bort att småle.
Men det är en sällsynt ädel och flärdfri karaktär. Man kan
godt mynta på honom själf de vackra ord, han sagt om Den
försynte.

Såsom konstnär intager han ett mycket högt rum i
svensk vitterhet och bland sin egen samtid står han i detta
afseende oöfverträffad. Han har mera sinne för tanken än
för det yttre; han är därför icke alltid så åskådlig och kan
lätt blifva för bred i en beskrifning. I sin högsta
fulländning utmärkes hans form af en nästan spartansk enkelhet
och klarhet; ordet smyger sig efter tankeq och versen efter
stämningen. Stundom saknar man något af det smekande
välljud, som sedan återfinnes hos Snoilsky och äfven hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:06:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mortfatrr/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free