Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VI. Oskar Patrik Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han något vårdslöst vidrört ryska förhållanden. Med
anledning af de Crusenstolpeska upptrådena 1838 utgaf han tre
små häften Stormfoglarna, i hvilka han både på vers och
prosa bekämpade regeringen. Strax därefter företog han en
utländsk resa till Tyskland och Frankrike, hvilken han
skildrat i en En utflygt ur boet (1842). De nya intrycken stärkte
hans politiska åsikter; han blef kosmopolit och hans stil vann
äfven i behag och lätthet. Dessa nya förändringar framträda
redan i de trenne följetongssamlingar, han utgaf under de
närmaste åren: Med en bit krita (1841), Med en bit blyerts
(1842) samt Ur Stockholmslifvet (1844).
Sistnämnda år utgaf han äfven sin första diktsamling,
hvilken han anspråkslöst nog kallade Min fattiga sångmö.
Hans dikter väckte emellertid icke någon större
uppmärksamhet. Det kan vara förklarligt, emedan han ännu icke
behärskade sitt instrument, versen är kanske ännu icke
riktigt färdig, berättelsen är ej tillräckligt tillspetsad, ordvalet
ännu icke så träffsäkert och utsökt som det sedan blef;
främmande inflytanden, särskildt från Heine, äro äfven
mycket märkbara. Men lika fullt är denna diktsamling högst
betydelsefull i svensk litteratur. Först och främst betecknar
det böljan till det verkliga Heinetillägnandet i svensk
litteratur eller försöket att rent impressionistiskt samla några drag
ur lifvet till en liten taQa. Braun hade visserligen redan
något tidigare odlat genrestycket, men hela hans manér var
grofvare. Den som med mesta framgång upparbetat denna
sida i svensk verskonst bland denna generations skalder är
just Orvar Odd. En usling på en trappa, Vid Jungfernstieg
och liknande dikter äro redan högst aktningsvärda försök
i genren, och i en sådan bit som Ett brustet hjärta behärskar
han redan hela det lekfulla och skenbart konstlösa manér,
som beböfves för att fasthålla dylika små bagateller:
O, hvilken tärande melankoli,
hvad bottenlös och outsäglig smärta
kan plåga med sitt hemska spökeri
en femtonårig flickas lilla hjärta!
Dorina är en ganska täck blondin,
med kind af morgonrodnans skära dager,
med blåa Ögon, läppar af karmin,
men ve, en mask på hennes lifstråd gnager!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
