- Project Runeberg -  Från Aftonbladet till Röda rummet. Strömningar i svensk litteratur 1830-1879 /
248

(1905) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VII. Gustaf Lorents Sommelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Karlberg, hvarifrån han 1834 utgick med officersfullmakt
och blef underlöjtnant vid Älfsborgs regemente. Troligen var
det ett fantastiskt begär efter ett omväxlande, af starka
sinnesrörelser och äfventyr nppfylldt lif, som dref honom in
på krigarebanan. Men han fann icke på densamma hvad
han väntat: rekrytexercisen och de låtsade fältslagen
tilltalade honom lika litet som Braun. Dessutom kom han
snart på spänd fot med sina förmän. Man kan icke
förvåna sig däröfver, ty hela hans lynne passade icke för en
officer. Han hade icke styrsel öfver sig själf. An var han
sentimental och öfverdrifvet godhjärtad mot sitt folk, än
vansinnigt grym. Vid något tillfälle uppställde han sin
upp-passare med våld och hot mot en vägg och sköt skarpa
ge-värsskott rundt ikring honom; en annan gång gaf han honom
sitt ur. Vid ett beväringsmöte knådade han i ilska en soldats
tumme mot gevärets skruf, så att skinnet och köttet illa
sargades. Stundom greps han af en lidelsefull oro, satte sig
upp på hästen och red i vild karriär ut öfver fälten utan
att akta några hinder:

Mig oron behagat; jag ulskat att rida
i bredd med orkanerna (sida vid sida)
på frustande hingstar, jag sporrade van
ungfålen med svanhals och skinande länder.

En annan excentricitet, som har sin motsvarighet i Byrons
lif, var, att han hemma alltid brukade dricka ur en
silfver-beslagen dödskalle. Det berättas många dylika
besynnerligheter om honom, vittnande om ett anormalt själslif. Att han
själf känt vansinnets mörka skugga falla öfver sin själ,
därom kan man icke tvifla, om man genombläddrat några
af hans dikter. Hans själslif rörde sig ständigt mellan tvenne
poler, från öfverkänslighet till underkänslighet, från feber
till fullständig utmattning. Var hans själ uppfylld af och
hänförd för ett eller annat, kunde han utstå strapatser större än
de flesta, men därefter sjönk han tillintetgjord i hop i det
djupaste svårmod. Sådana naturer behöfva omväxling och
sensationer för att känna sig lefva, och det var dessa som
Sommelius alltid sökte, först i krigarelifvet, men, då han
icke fann dem där, i ett vildt och utsväfvande lif, hvilket
tyckes hafva afbrutits af ett mera innerligt förhållande till
en kvinnlig släkting, som han träffat hos en farbroder i Stock-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mortfatrr/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free