Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fryxells historiska skildringar och dansken Ingemanns
romaner, som med Starbäck en historisk roman uppväxer.
I allmänhet ansluter sig den roman, som uppstår i
Sverige omkring 1830, till äldre utländska förebilder, såsom
den engelska romanen under sjuttonhundratalet och
nyromantikens roman. Först nfigot senare i början af
fyrtiotalet visar sig inflytande från den nyfranska och nyengelska
romanen. Tidigast inverkar väl Victor Hugo, som redan
lifligt intresserar Almqvist, och hans manér är synbart i det
sätt, hvarpå fru Carlén behandlar hafvet*, liksom i Viktor
Rydbergs framställning af massrörelser (i Den siste athenaren;
jämför där de kristnas upprorståg ånnu mera med tiggarnes
nattliga stormning af Notre Dame). Hos fru Carlén och sedan
hos Onkel Adam spårar man verkan af engelsk stil och
uppfattningssätt. Snart nog gör äfven den franska
sensationsromanen sitt inflytande gällande och Eugéne Sue och Alexandre
Dumas återfinnas lite hvarstädes. Helt annorlunda är däremot
förhållandet med Balzac. Visserligen ansåg sig Blanche hafva
lärt af honom, men man skall hafva goda ögon för att
upptäcka det. Den svenska publikens uppfattning af den stora
nyskaparen af romanen uttryckes nog bäst af Fredrika Bremer,
som fann honom osedlig: »Bulwers förförande
brottslingsroma-ner och den fördärfvade Balzacs talangfulla teckningar ur
hvar-dagslifvet» representera för henne »det skarpsinniga sofisteri,
som kan gå in till lasten, betrakta, anatomisera den och säga:
Det år ej ondt... De (Bulwers och Balzacs romaner) lästes
med passion i Stockholm sista vintern, och det föll ganska få
in att afsky deras sedelära eller bli varse svagheten af den inre
logiken». Det vill såga, man var ännu icke här hemma mogen
för Balzacs djupare och allsidigare människoskildring.
Wieselgren kallar i Sveriges sköna litteratur perioden
efter 1844 för den filantropiska, därmed antydande att
litteraturen nu framförallt ville åstadkomma praktiska reformer.
Det år helt enkelt alla de politiska och sociala idéer, hvilka
vi sett under trettiotalet uppträda i tidningspressen, som nu
äfven finna ett språkrör i romanen. Tendensromanen
uppkommer. Äfven i detta afseende år Almqvist föregångaren
med sin novell Det går an, som sedan följes af Fredrika
Bremers Hertha, friherrinnan Knorrings Torparen och otaliga
• Jrafr t. ex. skildringen af hafvet i Rosen pd Tistelön med
beskrif-ningama i L homme qui rit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
