Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och moral i skildringen. Härtill bidrog mycket, att hon
kom bort från Böklin och i stället giorde tvenne nya
bekantskaper. Den ene var Geijer, hvar djupa och manliga
ande gjorde ett befriande intryck på henne. Den andra
var grefvinnan Stina Sommerhjelm, född Lewenhaupt.
»Hon är en mycket egen slags människa,» säger Fredrika
om henne. »Det kraftiga sunda förnuft, den enkelhet, som
tillhör folket, och det högvälborna, som tillhör en hög rang
eller kanske snarare vissa släkter inom samhällslifvets högsta
sfär, är på ett märkvärdigt sått förenadt hos henne... Hon
afskyr metafysik och öfver hufvud alla invecklade
reflexioner . . . Förmår man henne att läsa något sådant, blir hon
ifrig, ond, uppgifven. I sina egna talesätt eller med ett
ordspråk återger hon dock en annan gång törhända just den
sanning, hon ej ville eller kunde fatta i den filosofiska
dräkten.» Mycket af fröken Greta (i Presidentens döttrar och
fortsättningen Nina) går tillbaka till grefvinnan; och
detsamma gäller vål äfven Ma chére mére i Grannarne, en
karaktär som i hvarje fall är fotad på de berättelser, som
grefvinnnan föredrog för Fredrika om sina far- och
mormödrar. På sensommaren 1835 följde Fredrika den
praktiska och originella väninnan till hennes gods Tomb i Norge,
och det var där, som hon skref Grannarne.
Om hon i detta arbete lyckats åstadkomma en
synnerligen god roman, hvilken ännu i våra dagar låter läsa sig
med nöje och i hvilken de brister, som nu en gång äro
oskiljaktiga från hennes manér, ovanligt litet framträda, beror
detta icke minst därpå, att hon valt den enklast möjliga af
alla berättelseformer, nämligen brefvet, och att kompositionen
följaktligen är så lös, att den icke lägger svårigheter i vägen
för henne. De händelser, som binda de olika situationerna
tillsammans, äro nämligen helt enkelt följande: en
femtioårig läkare har vårdat en fattig musiklärarinna under en
svårare sjukdom. Han förälskar sig i henne och anhåller
om hennes hand, och hon följer honom till den lilla
småstad i Småland, utanför hvilken han bor. Här gör
Fran-ciska (sådant är den unga fruns namn) bekantskap med
många nya personer, hennes grannar; i bref till en väninna
beskrifver hon deras utseende, karaktär och alla de små och
stora händelser, hvilka tilldraga sig i deras familjer. Detta
är allt; men de porträtt, hon tecknar, äro nästan utan undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
