Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinnan Sommerhjelm: enkelhet och högvälborenhet, ty de
utgöra sammanfattningen af generalskans våsen. Och dessa
egenskaper prägla äfven alla hennes vanor. Man jåmföre
henne, då hon spelar fiol för folket och stampar takten
med föten, eller då hon mottager sina söner och sonhustrur,
hvilka skola ankomma till godset och för framtiden bo dår.
Hon vill betona för de unga, att det är hon, som har makten.
Hon tar emot dem som en drottning:
»Ma chére mére hade ställt 8ig och huset p& stÄt. Slurkan (hennes höga,
svarta sammetshätta) satt hög och stolt öfver hennes allvarliga panna, och med
generals min och h&llning marscherade hon vid lagman Höks sida genom de
stora rummen. Alla dörrar voro öppna, betjäningen i livréer vimlade i trapporna.
Allt aAg ganska högtidligt ut.
Därefter tågade hon in i stora salongen, satte sig i fonden af densamma,
i sin stora länstol af rödt damask, befallde mig (Franciska) att sitta nära henne
och ordnade därefter i half cirkel omkring sig Björn, lagman Hök och Tuttén.
Jag såg, att ma chére mére ville ha en stor scen och önskade imponera
p& de unga fruarna. För att komma fram till henne skulle de gå öfver hela
den långa salongen. Jag försäkrar dig, att mitt hjärta slog af lifligt deltagande
för dem ...
Ma chére mére’s starka nerver tyckas förhindra, att hon kan göra sig
begrepp om sådana känslor, och lifligt och roligt berättade hon, under det vi
sutto på våra poster, sin första presentation på hofvet, huru hon länge
dessförinnan öfvat sig i nigningar för fem uppställda stolar, och huru dessa nigningar
se’n utfördes inför krönta hufvuden. Ma chére mére beskref hela denna Bcen
och hufvudpersonema där med så mycket lif och kraft, att jag glömde, hvar
jag nu satt och hvarför. Men en vagn hördes rulla; ma chére mére tystnade;
jag blef varm och steg upp, Björn äfvenså. Ma chére mére lade förbjudande
en tung hand på min arm och sade till mig och Björn: ’Sitten stilla! Gumman
»kall vara den första, som välkomnar dem i sitt hus, och gumman vill vänta
dem här’. Hon såg högtidlig ut, och jag satte mig åter med klappande hjärta.
Björn såg oviss ut, men när tumult och röster hördes i förstugan, sade han:
’det är Jean-Jacques!’ och satte sig äfven. Nu hördes steg, och en betjänt
anmälde med hög röst: ’baron Jean-Jacques och hans friherrinna!’
En sidenklänning frasade, och in kom — åtföljd af en herre — ett
fruntimmer, ungefär af min ålder men längre än jag. Hon såg högst
comme-il-faut ut, gick hastigt och med en viss sedig säkerhet öfver golfvet och fram
till ma chére mére, som steg upp, rättade majestätiskt upp sig, gick tre steg
mot den inkommande och såg högst imponerande ut. Svägerskan neg mycket
djupt och kyB8te ma chére mére’s hand, såsom jag hade gjort. Ma chére mére
kysste äfven henne men blott på pannan och omfamnade henne, i det hon bad
den unga frun Vara välkommen och trifvas i detta hus’. Sedan hälsade hon
på Jean-Jacques på samma vis, som hon hälsat på Björn. Härefter
presenterades vi och de nya släktingarne för hvarandra. Jag satte mig bredvid
svägerskan. Vi voro i början litet »agiterade» men lugnade oss snart, blef vo du
och började ett trefligt samtal, och mycket, rätt mycket tyckte jag om Jane-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
