Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boken väckte ett oerhördt uppseende och kritiserades
ifrigt i tidningar och tidskrifter ett helt år fram&t, och
Fredrika Bremer, som hittills varit högt uppburen, utsattes för
häftiga angrepp. Emellertid bidrog arbetet och den
diskussion, som följde om detsamma, i icke ringa mån till att kvinnan
vid 1858 års riksdag erhöll rättighet att förklaras myndig
vid fyllda 25 år och att en motion framkom om förbättrad
kvinnlig undervisning, hvilken sedan förverkligades genom
inrättandet af statens seminarium för kvinnor.
Redan vintern 1858 anordnade dessutom åtskilliga
frisinnade mån i Stockholm föreläsningskurser för kvinnor i
sådana vetenskaper, hvilka dittills icke varit tillgängliga för
dem.
Medan dessa strider pågingo i Sverige, var Fredrika
Bremer ljärran från hemlandet. Den 26 maj 1856 hade hon
afrest till Schweiz, nästa år drog hon ned till Italien, och då
hon i juli 1861 återkom till Stockholm, hade hon ytterligare
besökt Palestina och Grekland.
Anledningen till denna resa var närmast af religiös art.
Hon ville i Schweiz studera den af Alexandre Vinet
grundlagda 1’Église libre (frikyrkan). Ty äfven i hennes
uppfattning af kristendomen hade den amerikanska resan
Åstadkommit en förändring.
Fredrika Bremer var efter den religiösa kris, som hon
genomgick under tjuguåren, en djupt religiöst intresserad
kvinna. Allvarligt hade bon visserligen aldrig tviflat på den
lutherska ortodoxiens läror; men till synes älskade hon att
mycket noga undersöka dogmerna (en undersökning som
var af föga farlig beskaffenhet), och hon disputerade gärna
i teologiska frAgor med nAgot af samma lif som en gammal
skolastisk munk. De frAgor, som intresserade henne, Verka
äfven ofta synnerligen medeltidsartade. Så t. ex., når hon
1848 vistades i Köpenhamn, framkastade hon en dag för
Martensen, hvilken hon ofta besökte för att få ett teologiskt
samtal, den frågan: »Hvem stod Gud närmast’— Sokrates
eller röfvaren på korset?» Och när hon kom till Rom och fick
företräde hos påfven, inlät hon sig med denne — tämligen
taktlöst — i en kontrovers om den romerska eller lutherska
kyrkans företräden.
Hvad läran beträffar, stod hon således alltid på samma
ståndpunkt, däremot förändrades så småningom hennes upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
