Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VI. Sofia von Knorring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja mot allt samhälleligt, allt konventionellt, så långt, att
han till och med, då han skildrade en indianskas äktenskap,
ännu hvälfde i sina tankar, huru vigseln i detta fall borde
anordnas. Friherrinnan Knorring däremot tillåt gärna sina
hjältinnor en svärmisk månskenskårlek, en otrogenhet i
tankarne mot den äkta mannen, blott de icke bröto sitt
äktenskap i det yttre. För henne var hufvudsaken att få
svärma med sina hjältinnor och lifligt känna deras ljufva
lidande; Almqvist ville däremot med manlig beslutsamhet
rödja väg för en högre äktenskapsform.
Icke underligt att Det går an skulle slå ned som en bomb
i hennes svärmerier. Här fanns samma fråga behandlad,
som hon sysslat med, men huru helt annorlunda löst.
Det går an gjorde icke hennes uppfattning af frågan
djupare: hon genomskådade aldrig problemet som Almqvist,
men hon såg det därefter klarare och — klarare än
någonsin valde hon sin ståndpunkt mot densamma.
Det första utslaget af Almqvists beryktade novell i hennes
eget skriftstålleri är skissen Så går det. Det är ett af de
många svar, som Almqvists bok framkallade, ett skröpligt svar,
som träffar intet. Det är också först i Torparen och hans
omgifning, hennes mognaste arbete och i sitt slag ett mästerverk, som
hon blir riktigt färdig med honom och hans upprörande åsikter.
Torparen är å ena sidan en folklifsskildring icke utan
en tendentiös bakgrund; å andra sidan finnes i densamma
invåfdt ett erotiskt motiv af samma art, som vi redan flera
gånger träffat i hennes romaner.
Gunnar heter en dräng på en större herrgård. Det är
en gladlynt och duktig pojke. Vid något tillfälle har han,
fast eljest nykter, råkat få för mycket brännvin i hufvudet,
och en äldre piga, Lena, som han annars afskyr, har då
lyckats locka honom till sig. Någon tid därefter uppgifver hon
sig vara hafvande. Gunnar, som i allo är en präktig
karaktär och djupt religiös, anser det för sin plikt att äkta
henne, så mycket mera som både prästen och patronen ligga
åt honom. * Bröllopet står således och Gunnar får ett stort
torp och många andra gåfvor af patronen, öfverraskande
hastigt nedkommer emellertid Lena med ett barn, och han
• Man kan göra denna anmärkning mot uppslaget, att Gunnar allför lätt
går i fällan Ingen svensk bonddräng, äfven om han är både plikttrogen och
religiös, åtager sig dylika förbindelser utan att vara säker på att felet också
är hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
